Stjärnsund

Jag letar ju alltid efter platser att skriva på. Nu har jag gett mig iväg, några få förvirrade och förkylda dagar bara, till Stjärnsund i närheten av Hedemora. Och det är två platser här som ropar på mig att jag ska komma tillbaka och ge dom mera tid. Det stora trägolvet utanför mitt vandrarhemsrum. Som gjort för att förverkliga den där vaga planen jag haft så länge; att prova vad som händer om jag går fram och tillbaka mellan att dansa och att skriva? Och den andra platsen. Ja det är den här. Här vill jag sitta och tänka länge.

Stjärnsund vid vattnet

Vinterdagar i Visby

Robin Hood

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan man bli en jägare för att hitta sin pjäs? För att komma undan mina renoveringsprojekt och min vardag och för att ge mig ut på jakt efter scen 8 och 9 i mitt pågående pjäsprojekt ”Kitten” satte jag mig på Gotlandsbåten. Nu bor jag på hotell några dar och känner mig som en författare. Jag tror det var Lars Norén som sa nån gång att det första man måste göra när man ska konstruera en pjäs är att konstruera en författare. Det där kan jag känna igen mig i. För att skriva färdigt varje pjäs behöver jag komma i kontakt med olika delar av mig själv. Ibland är författaren en uppsluppen typ, ibland sjukt strukturerad och målmedveten. Ibland en sån där ”går omkring och sparkar i löven”-figur. Ibland en sån som letar sitt material i barndomen, barnvärlden inom sig. Ofta ser jag mig om i nutiden och försöker komplettera mediebilder med intervjuer i verkliga livet.  Och många gånger går jag vilse i olika sorters tvekan och motstånd.

RingmurenJag är ganska lat, och lite rädd för mitt eget inre kanske, så jag hamnar lätt utanför spåret och måste lyfta tillbaks mig igen. Att sitta här och lägga ut bilder är säkert ett äkta sidospår.  Ett alltför uppenbart fall av det där jag skrev om. Att konstruera en författare. Eller så är det mitt eget sätt att ändå försöka närma mig kreativi- teten. ”Kitten” är en pjäs av det där oregerliga slaget, en idé som är svår och knäpp och som kom till under en workshop i Sydafrika för tre och ett halvt år sen. Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera den på bästa sätt. Två tonåringar och en papperslös pojke som lever i yttersta förtvivlan möts och hamnar i ett drömspel tillsammans. Till den här pjäsen skulle det passa med en orädd författare som vågar låta sin intuition leda, och som ändå förstår vad hon håller på med. Kan Visby möjligen hjälpa till med det?

Stig genom muren

 

 

Fortbildning för gymnasielärare

I lördags höll jag en liten intensivkurs i att skriva dramatik för de tre teaterlärarna på Victor Rydbergs Gymnasium i Stockholm. Och jag tänker på att det har blivit allt roligare att diskutera vad det egentligen är som kan få ett manus att lyfta, som kan få en scen att sjunga, och som kan få rummet att hålla andan.

Novemberverkstad med Fredrik Hagstedt

Novemberverkstad med Fredrik HagstedtIgår fick jag göra en musikalisk resa. En söndag inbäddad i musik av Fredrik Hagstedt, en tonsättare jag lärde känna i Vadstena under de operaworkshops jag deltog i förra och förrförra sommaren. Det var ett synnerligen generöst sätt att fira en födelsedag, och en chans för oss textförfattare som bidragit med en eller annan rad till Fredriks kompositioner att få höra verken som blivit resultatet. Och mitt i allt bröt musiker och dirigent ut i en vansinnigt rolig improvisation, här på bilden ser ni Fredrik och hans musiker fäktas med trumpinnar. Hela dagen ägde rum på KKV i Göteborg, Konstnärernas kollektivverkstad. Ett sånt där hus som talar till en om skapande ifrån varje litet hörn av de olika rummen. Att få ligga på en gigantisk bänk för tygtryck och lyssna på Duo Gelland och tänka på havet, få plats med all sorg och alla tankar som de senaste dagarna, veckorna, månaderna väcker i mig. Tack för en viktig dag! Och här går det att lyssna på Fredriks musik!

Läs hela Pepparkakshuset!

För att göra det lite lättare för den som vill läsa pjäser så provar jag nu att lägga upp en hel pjäs här på min hemsida. Kanske följer jag upp med fler men just nu har valet fallit på Pepparkakshuset, en höstlig saga som kan se ut som ett vardagsdrama vid första anblicken men som också vill berätta nånting om hur det existensiella skavet i våra egna liv kan få oss att vända oss emot varann. Läs alltså hela pjäsen här!

En trött men glad panel…

LÄNK-panelenI helgen var det regihelg i LÄNK-projektet. Det betyder att alla vi författare som skrivit pjäser särskilt avsedda för projektets ungefär 60 ungdomsgrupper fick träffa de teater- och dramapedagoger som ska sätta upp våra pjäser. Och en och annan elev från teaterlinjen eller deltagare från en ungdomsgrupp fanns också med vilket jag tyckte var jätteroligt för det gav en aning om vad som ska komma; festivalhelgerna. Då jag kommer att få se ungdomar befolka den pjäsvärld som jag brottades med och gladdes i under höst och vinter. Jag vet inte riktigt än vilken grupp som kommer att ha urpremiären på Star People. Men jag har redan fått vara med om vad som kanske är essensen i LÄNK-projektet. Att ledare från vitt skilda grupper träffas och samtalar om sina skilda tolkningar av exakt samma pjäs. ”Så här borde vi professionella regissörer också arbeta” tyckte Judit Benedek som höll samman just vårt samtal. Och på kvällen samtalade en trött men glad panel med alla över hundra pedagoger. Det blir mera LÄNK framöver här, jag lovar! (I panelen från vänster; Ninna Tersman, dramaturg på Riksteatern; Gertrud Larsson, Mattias Brunn, Johanna Emanuelsson, Dafydd James, Kim Atle Hansen och så jag, alla sex Länkförfattarna alltså, och intill mig Edward Buffalo Bromberg, projektledare för LÄNK. )

Vattenmamman

Nu har det varit premiär på Teater Sagohuset i Lund och jag får låna deras och fotografen Mark Goldsworthys vackra bilder från föreställningen för att visa här. Vattenmamman (som tidigare hetat Mammaskrället) handlar om Lilla K som bor med sin törstiga mamma och en dag får nog av att bära på muggar och ägna dagarna åt att leka ensam.

Lilla K”Som ett stråk genom pjäsen går barnets skam och längtan efter en förälder som alla andras” skriver Sydsvenskan i sin recension och är precis som jag själv glad över regissören Stalle Ahrremans och ensemblens förmåga att både ta berättelsen på djupt allvar och ta vara på humorn i berättelsen. Som alltså handlar om det äventyr som tar fart när Lilla K en dag blir arg och säger ifrån. I texten som är på rim så är mamman besatt av att dricka vatten. ”Och sen ska mamman gråta också, hur kan någon orka, att höra mamman snyfta jämt och springa fram och torka?”

När jag skrev den här berättelsen var det viktigt för mig att inte påstå att en liten flicka genom att vara stark och kräva sin rätt kan få sin mamma att sluta med ett missbruk. Att inte genom sagans form lägga ansvar på barn att lösa problem som de inte i verkligheten kan fixa hur mycket de än vill och behöver. Därför så delas flickans och mammans äventyr i två genom pjäsen. Flickan tänker sig till havet men blir kompis med en busschaufför och med en pojke på förskolan istället. Och Mamman letar efter sin dotter men hittar sig själv vid havet i stället, och det är där som Vattenmamman kommer in i bilden. 

Mamman ser rakt i Vattenmammans ögaSjälv hade jag en historia med ätstörningar när jag skulle gå in i mammarollen. Jag var frisk men det fanns en oro där, vad händer om jag inte klarar att balansera mig själv i livet när jag har ett barn att ta hand om? Där nånstans tror jag den här berättelsen uppstod, först tänkt som ett bilderboksmanus. Men Torbjörn Astner förstod att den kunde berättas från en scen, och det gör mig så glad att den nu många år senare återigen har blivit teater och att berättelsen om barnet och mamman som var och en på sitt vis och lite grann tillsammans hittar en tröst och en väg framåt – att den återigen blivit så väl omhändertagen! Och ni som tycker om scenografin, den är gjord av Marta Cicionesi.

Nanna Nore, Ola Citron och Kirsti Öibakken Pedersen I Sagohusets uppsättning

Dramalabbet söker texter!

Dramalabbet i Stockholm är en värdefull verkstad för ny dramatik. Två gånger om året öppnar dom upp sitt dramaturgiat för alla som vill skicka in texter – första oktober är sista dagen den här gången. Läs allt du behöver veta för att skicka in texter här!

Bra och enkelt om att skriva pjäsmanus!

manushandbokJag hittar mycket matnyttigt i denna lilla bok som Magnus Lindman skrivit i samband med ATR Stockholms Vargaprojekt, om du/ni vill ha handfast stöd i att skriva egna manus. Köps från ATR:s Teatershop och heter som synes Manushandboken.

SVT DRAMA söker nya röster!

Nu är det bara två veckor till deadline, men jag vill ändå skicka vidare ett tips som jag fått av mina facebookvänner; SvT Drama söker nya idéer och nya röster. Läs mer här!