Rom och Teatro Valle Occupato

Hem         Aktuellt

När de statliga anslagen till anrika Teatro Valle i Rom drogs in samlades teaterns anställda och andra teater- arbetare till en tredagars ockupation för att kräva att teatern skulle finnas kvar och inte säljas ut. Det här var i juni och när de tre dagarna var över ville man helt enkelt inte gå hem utan stannade kvar som ockupanter och har drivit Teatro Valle vidare sedan dess. I början av november var jag och min vän Pia Sjögren i Rom och kryssade mellan vår lägenhet, teatro Valle, det politiska dramat runt Berlusconis avgång och den lokala brödbutiken. Så länge Teatro Valle är under ockupation sover ett tjugotal skådespelare, tekniker, regissörer, författare och andra på det lutande scengolvet och i logerna varje natt. För att visa vad teatern skulle kunna bli så anordnar man kurser, rundvandringar, seminarier, föreställningar och debatter varje dag och kväll. Skådespelerskan och tangoartisten Alicja från Oslo blev vår särskilda guide till livet på den ockuperade teatern.

Så länge ockupationen pågår så är allt inträde fritt men frivilliga bidrag mottages hela tiden i en stor låda i foajén. Varje vecka ungefär tar en ny ledningsgrupp hand om programmet och blir konstnärliga ledare för en kort tid. Teatern arbetar nu tillsammans med advokater på ett stadgedokument och en stiftelse för att driva teatern vidare. Ända ifrån början har det funnits en politisk aspekt av teaterns arbete – frågor om privatiseringar, kulturpolitik, vatten, miljö, immigration mm behandlas i de röda sammetsklädda fåtöljerna.

Och bland ockupanterna diskuteras hur balansen ska se ut, och hur konst och politik ska samexistera och/eller befrukta varandra. Många etablerade kulturprofiler kommer till teatern för att visa sitt stöd, under vår vecka på teatern lyssnade vi bland annat till Dario Fo och Franca Rame. Här finns ett reportage om ockupationen på engelska, och här är teatro Valles italienska hemsida.

Under tiden jag var i Rom förlorade Silvio Berlusconis sin majoritet i parlamentet och kraven på hans avgång blev allt högljuddare, också från tidigare koalitionspartners. Pia, som har tagit de flesta bilderna här, och jag tog rygg på pressfotograferna för att få syn på Mr B själv eller någon annan deltagare i det politiska dramat.

Våra veckor i Rom väckte en massa tankar om demokratins ställning i Europa av idag, frågan är var det Europeiska centralbanken som till slut fällde Berlusconi? Och hur demokratiskt känns det i så fall? Eller var det ändå hans politik?  Hans kvinnoaffärer? Eller det som center-vänsterpartiet PD:s ledare hävdade i ett flammande segertal på en liten bakgata efter Berlusconis avgång; den stora manifestationen som hade hållits en vecka tidigare? Bland ockupanterna på teatro Valle hördes röster om att det inte egentligen spelade någon roll vad som hände med Berlusconi, utan att den stora utmaningen är att återupprätta demokratin, återta de gemensamma platserna, utrymmet för det som är till för alla medborgare; kultur, vatten, miljö, utbildning mm.

Vi besökte två manifestationer under veckorna i Rom. En gigantisk där Partito Demokratico och dess allierade krävde Berlusconis avgång. Och en mycket liten som vi råkade på av en händelse, där ungfascister demonstrerade för en säkrare skola. Det var spännande att vara i Italien eftersom det på många sätt kändes att det som pågår där berör oss mycket mer än vad vi förstår, vi kanske också måste föreställa oss en situation där statens kulturråd läggs ner, ockuperar vi Dramaten då och ordnar seminarier om hållbarhet och kärnkraft? Och hur kan konsten undvika att stelna till och bli mindre viktig och mindre fullödig som konst betraktad när politiken hamnar i fokus av ren nödvändighet? För att samhällets kris blir så stor? På teatro Valle satsar man nu på den nyskrivna dramatiken som en av flera vägar framåt. Jag hoppas kunna återkomma i ämnet lite längre fram.

Tillbaka till Aktuellt                                                                         Foton Pia Sjögren