SCEN 8 REGNKLÄDER
(i skolan)
MOJO:
Varför skickade du ingen uppskattning i går kväll? Jag frågade de andra också. Men ingen hade fått nåt.
SONYA:
Jag var trött bara.
MOJO:
Det är genom att se varann som vi ger varann styrka.
SONYA:
Du vill bara mitt bästa.
Har nattfolket också regnkläder?
MOJO:
Varför pratar du om det?
SONYA:
Regnet måste ju vara farligt för alla.
MOJO:
Jag vet inte vad andra har för kläder. Och det vet inte du heller.
SONYA:
Varför tycker inte Byrån att…
MOJO:
(avbryter) Är du färdig snart?
SONYA:
Ja.
(Det piper i Akkas klocka. Högre och högre tills det tystnar. )
SCEN 9 FEBER
(Sonya slänger ifrån sig sin väska på golvet, nästan innan hon hunnit in i rummet, får syn på Akka, som vaknar av ljuden, stelnar till. De stirrar på varann. Akka som har legat löst inbäddad i sina egna lakan tar fatt i dem och flyttar ner på golvet. Sonya rättar själv till sin säng. Tar försiktigt Akkas tofflor från golvet intill sängen och håller fram dom)
SONYA:
Här.
Dina tofflor.
AKKA:
Förlåt.
SONYA:
(efter en stund) Du är sjuk. Det är du som tar våra huvudvärkstabletter.
Pappa säger att om ni blir sjuka ska ni gå till …
AKKA:
.. till schaktet. Jag vet.
SONYA:
Är det för långt för dig att gå till schaktet nu?
(Akka svarar inte. Det blir tyst. Sonya tittar på Akka.)
SONYA:
Smittar det?
Är det regnet? Har du blivit sjuk av regnet?
(Akka skakar på huvudet. Sonya försvinner ut ur rummet men kommer strax tillbaka med ett litet paket huvudvärkstabletter. Ställer nånting framför dörren.)
AKKA:
Tack.
SONYA:
Vad är det för nåt du har?
AKKA:
Getingfeber.
SONYA:
Getingar finns inte. Dom fanns förut men dom är utrotade.
AKKA:
Jag vet. Det bara heter så eftersom det sticks.
Det är inte feber egentligen. Det är förgiftning.
SONYA:
(om huvudvärkstabletterna) Dom hjälper inte va?
Vad heter du?
AKKA:
Akka.
SONYA:
Jag heter…
AKKA:
(faller henne i talet) … Sonya. Jag vet. Vi vet alltid era namn. Ni vet aldrig våra.
(Det är tyst ett ögonblick)
SONYA:
Kolla vi har likadana ryggsäckar. Jag menar hur stor är chansen. (Sätter sig på sängen, och ställer sin ryggsäck intill Akkas. De tittar på ryggsäckarna under tystnad. Sonyas ny och fin, Akkas alldeles sliten, trasig och missfärgad, men det är verkligen samma ryggsäck.)
SONYA:
Är du verkligen femton år?
AKKA:
Nej. Tretton.
Men det är bättre att säga femton för då frågar dom inte efter föräldrar hela tiden. På kontoret.
SONYA:
Du vet inte vem din pappa är. (tvekar) Och du verkar inte ha nån mamma heller.
Så nu när du är sjuk får ditt folk ta hand om dig.
AKKA:
Mitt folk?
SONYA:
Nattfolket. Ifall inte din brorsa vill.
(Sonya plockar upp sin ryggsäck i knät och gör en ansats att packa upp sina saker. Det syns att Akka har ont. Det blir tyst en stund innan Akka tar till orda igen.)
AKKA:
Du vet inte så mycket om oss va?
