Kul på jobbet 2 – läsa teater!

Nu när allt lugnar ner sig finns äntligen tiden att läsa ikapp och beskriva alla pjäser som vi ska lägga in i ATR:s manusbibliotek. Och jag tänker att när jag inte har sett mina kollegors pjäser – av en massa olika skäl förstås, just nu av det nog sorgligaste – att så få pjäser alls kan spelas – så har jag lyxen att kunna läsa deras manus och tänka pjäsen inom mig. Tack alltså för de rika, intensiva och extremt varierade berättelserna om livet, döden och allt däremellan som jag får av er!

Kul på jobbet 1 – utforska nordisk samarbetsidé

Amatörteatern har precis som alla andra teatrar fått ställa in och skjuta upp mycket, i mitt jobb på ATR så har jag försökt hänga med och erbjuda digitala lösningar. Så gjorde vi till exempel en skrivarinspirationsdag på mitt nuvarande favorittema manus för barn- (och ungdoms-)grupper för några veckor sen. Men det allra roligaste just nu är att vi fått en slant ifrån Nordisk Kulturfond för att utveckla en större projektidé där vi ska samarbeta med norska och finska organisationer för att 9-15åringar ska få fler nya, moderna manus att spela. Så jag hoppas vi kan åka till Finland i höst, fysiskt, med våra kroppar. Men går inte det så blir det våra sinnen och tankar som får träffas och drömma/formulera projekt ihop. Att låta dramatiker mötas, att översätta och sprida pjäser, och att lära av varandras projekt på området är tanken. Och just det här, att planera för framtiden, är peppigt och gör jobbet ljusare när det är tuffa tider!

En sida dramatik – en handbok

Illustration av Maria Sann

Häromdagen träffade jag finska kollegor över Zoom och vi ägnade oss åt samarbetsdrömmar. Som dramaturg för amatörteatern vet jag hur stort behovet av nya pjäser för barngrupper att spela är – och eftersom vi är ett gäng på varje sida om Östersjön som skriver och arbetar på svenska finns det massor att vinna på att vi känner till och arbetar tillsammans med varann. I framtiden kommer ni kunna läsa mer om det samarbetsprojekt för att lyfta fram dramatik för 9-14-åriga skådespelare som vi planerar men just nu vill jag göra reklam för finska LABBET – en särskild verksamhet för att främja svenskspråkig dramatik i Finland. De har till exempel gjort en utmärkt handbok för unga/ nybörjare som vill skriva pjäser. ”En sida dramatik” finns att läsa på nätet, och den finns också som pdf här. Texten av Christoffer Mellgren är poetisk, rolig och pedagogisk och illustrationerna av Maria Sann hjälper till att skapa förståelse för vad som gör en dialog dramatisk. Botaniserar ni runt lite på Labbets egen hemsida hittar ni både skrivartips och pjäser att läsa!

Att skriva för mycket unga skådespelare

Ett nytt roligt spår i mitt pjässkrivande har uppstått. Tack vare mitt arbete på Amatörteaterns Riksförbund har jag fått upp ögonen för behovet av nya manus för mycket unga skådespelare. Riksteaterns LÄNK som sedan många år nu drivs av Edward Buffalo Bromberg har försett alla teaterintresserade ungdomar med ett trettiotal nyskrivna pjäser vid det här laget, och det börjar bubbla hos både teaterpedagoger, amatörteaterorganisationer och barn. Fler pjäser för 9-14åringarna behövs nu och jag vill från hjärtat rekommendera alla dramatiker upplevelsen att besöka en grupp sjätteklassare som repeterar ens manus. Eller att bara besöka en grupp med ett manus och be om en läsning och barnens/ungdomarnas åsikter om det. Så kreativt, så mycket energi, så mycket smarta synpunkter. Själv ska jag snart på återbesök till en grupp teatervana 13åringar som har tagit sig an min ”amatörgruppsbearbetning” av pjäsen Stjärnpojken som jag skrev för Ung Scen Öst för många år sen. Då ett manus för två manliga skådespelare. Nu ett drama för tio äldre barn eller ungdomar. Fler karaktärer, fler röster i den kakafoni som är berättelsen. Samma grundläggande drama om vilket som är värst; ensamhet bland stjärnorna eller ensamhet på skolgården. Längtar så efter att få se och är glad att ensemblen håller till på Kulturskolan i Vaxholm, på nära reseavstånd så jag kan följa arbetet. Få tips på strykningar och förändringar från experterna själva, 13åringarna som ska stå på scen med min berättelse som fått det egna namnet Skeppet Stjärnan. 

En elvaåring kommer till världen!

Här ser ni mig i full färd med att rita konturerna av det som ska bli en elvaåring. Lo ska hon heta och är en av karaktärerna i min nästa pjäs – som jag skriver för TEATERi i Jönköping. Därför workshopade jag med Christian, Jesper och Martyna i början av veckan. Gammeldags collage med utklippta bilder och hemliga tankar på post-it-lappar blandades med prat där min förvirring om vad som egentligen ska in i den här pjäsvärlden blev tydlig. Det är nog dags att fatta en del beslut. Fast eftersom jag fattar mina beslut långsamt och intuitivt så kanske det dröjer några månader för pjäsvärlden att ta form. Lo däremot har nu kommit långt. Hon och Sebbe och deras superhjältelekar. Och i går eftermiddag fick jag en rejäl påfyllning av tankar, känslor, idéer och energi ifrån klass 3A i Rosenlundsskolan. På tågresan hem cirkulerade hästar med superkrafter, mammor som försvinner, jordklot som flyttar sig bort från solen i riktning mot månen, och barn som kan stanna tiden i min hjärna. Vad av allt detta ska till slut in i pjäsens värld?

Min sci-fi-berättelse går ut på turné!

”Den var bra och den var udda. Inte som andra filmer. Och då kan man tänka mer på den efteråt, man har kvar den längre” Citatet kommer ifrån en sjätteklassare som precis har sett skolpremiären på min pjäs Nattfolket. Och kommentaren gör mig så glad att jag töntigt nog springer med honom nerför trappan på väg mot utgången, full av den där hungern jag kan ha som författare efter publikmöten och reaktioner. Föreställningen som Byteatern i Kalmar har skapat är helgjuten, vacker, allvarlig och då och då med precis den humor som krävs och får stämningen att lätta inför nästa steg i berättelsen om Sonya och Akka. Gestaltningen är gjord av Helle Rossing, Marie Moberg, Jonatan Eklund och Anders ”Hebbe” Herbertzon. På scen står Agnes Hargne Wallander, Martina Hemmingsson och Rasmus Johansson. Foto Emmi Rossing. Och fler bilder här!

Bästa Fyran kommer till liv i Kalmar

Så fick jag äntligen vara med på repetitioner av Bästa Fyran, min barngruppsversion av berättelsen om Sally som går i fyran och plötsligt ska stå ut med att det kommer en ny Sally till klassen, som blir poppis och får alla att anmäla sig till en simtävling fast kompisarna ju VET att Sally inte kan simma. Och att hennes bråkande föräldrar köper det billigaste SIMS-spel dom kan hitta åt henne.

Och att Sallys egen mamma bygger en ny pappa åt sig och försvinner in i spelet. På riktigt försvinner in. Det är kulturskolan i Kalmar som gör föreställningen och här ser ni mig tillsammans med Filippa, Moa, Elin och Agnes. Intressant att få diskutera karaktärerna med dessa unga skådespelare och deras kompisar i gruppen och få reaktioner från riktigt sakkunniga läsare, som gick i fyran för bara sisådär en tre år sen!

Skrivarmånad på resande fot

Så blev det alltså av, att resa till Rom och bo på Skandinaviska konstnärs- föreningen och skriva pjäs, för att sen ta omvägen via Oxford hem. Det var mycket glädje i den här resan, alltifrån det nya och obekanta: ett nytt pjäslandskap, karaktärer att lära känna, nya gathörn och helt nya vyer – till den starka hemkänslan i att vara tillbaka i mitt kära Rom eller att återförenas med utflyttade sonen i en stad som jag aldrig besökt men som varit hem för några av min barndoms- och ungdoms favoritförfattare C S Lewis och Tolkien. (Liksom numera också för deras utmanare och kritiker Philip Pullman). Glad att jag fick göra denna resa, vill gärna visa mer så klicka på nån av bilderna nedan för att se fler reseminnen och några spridda tankar! (och få de första hintarna om pjäsen jag ska skriva.. )

Kollationering för Nattfolket!

När vi möttes på Byteatern i Kalmar för första dagens arbete med att göra Nattfolket till föreställning – så överraskade regissör Helle med världens finaste power point. Som en liten animerad kortfilm nästan, där hennes tankar om den värld som jag skapat i pjäsen fick liv inför första repdagen. Precis som Nattfolkets karaktärer – Sonya och Akka och deras storebröder – ska få liv av skådespelarna. Jag vet inte vad det är med det här projektet som känns så extra spännande. Kanske att jag vågat mig in i en science fiction-värld. Kanske bara att jag tycker så mycket om dom här flickorna den handlar om. Dom som inte skulle få mötas men ändå trotsade sitt samhälle och gjorde det. Hela det konstnärliga gänget på ena bilden och så skymtar vi de fina kostymerna på väggen bakom på den andra.

Från vänster räknat, bredvid mig står Rasmus Johansson, skådespelare, sen Martina Hemmingsson, skådespelare, Marie Moberg, scenografi/ kostym, Helle Rossing, regissör, Jonatan Eklund, ljuddesign, Agnes Hargne-Wallander, skådespelare och längst till höger Anders ”Hebbe” Herbertzon, ljusdesign. Foto Byteatern.

Neighbours 2 – Tillbaka i Tallin!

Tack vare att jag deltar i Assitejs workshop ”Neighbours” så har jag nu fått återvända till Tallin och VAT Teater, samtidigt som NAKS-festivalen befolkade staden med barnteater. Vi är kulturarbetare i grannländer  men vet väldigt lite om varann. Så har utgångspunkten varit. Och för mig har det ju varit extremt sant. Men vid det här laget har vi hunnit få en djupare bild av varandras arbetsvillkor och vi har skrivit texter tillsammans utan att diskutera och planera. Bara skriva och skicka papper fram och tillbaka. Att läsa högt sen var den här workshopens skrattigaste ögonblick! Mer seriöst förstås är var och ens arbete med manus utifrån temana ”fördomar” och ”tabu”, och det arbetet kommer redovisas i Vilnius och kanske också på svenska BIBU i maj 2020. Där finns allt från dokumentärteater till science fiction och kanske att våra baltiska kollegor är mindre försiktiga med att skriva tragedier för barn – det är i alla fall ett intryck jag får. Att det är aningen mörkare i tonen än här i svensk barnteater. Men då har jag ju å andra sidan fått lära känna just det gäng som vill förändra och fördjupa repertoaren för barn i sina respektive länder. Inte de som gör barn- och familjeteatern på de största scenerna.