FEST betyder Federation for European Storytelling, men det betyder också en årlig konferens när berättare från hela Europa (plus några ännu mer långväga gäster) möts för att prata storytelling, hålla workshops, lära av och inspirera varann. Och fira den muntliga berättarkonsten med musik, mat, dans, sagor, myter och livsberättelser.
Och i år kom de till Stockholm! Jag fick pröva att berätta på två språk, ihop med Nicole från Berlin. Hur blandar man svenskan och tyskan så att alla förstår tillräckligt? Viktigt blir det att inte rakt av översätta varandras meningar, utan föra berättelsen vidare hela tiden, in i nya dimensioner. Fånga upp viktiga ord och upprepa dem på sitt eget språk, vara överens om var i rummet olika föremål och händelser i berättelsen är placerade, leka med det som uppstår när två personer berättar tillsammans.
Jag fick språklig ståpäls några dagar senare när jag lyssnade på Valer’Egouys berättelse från Martinique. För där intill honom fanns Paola Balbi ifrån Rom och översatte och medberättade i en improviserad samarbetsakt. Med språklig menar jag här helheten; kropp och röst och ord sammantaget.
Och utan att jag hinner sätta ord på det när jag lyssnar njuter jag så av hur små variationer uppstår, både för att franskan och engelskan är olika, men också för att Valer och Paola är olika, och för att Paola hela tiden ger av sig själv på ett sätt som ändå stenhårt håller fokuset kvar på Valers berättelse.
Efter konferensdagarna och festandet (vi gick på vikingrestaurang och lyfte på taket därinne) tog några dagar av berättande vid. Jag hörde bland andra Fidaa Ataya från Palestina och den franske storytellingmästaren Abbi Patrix.
Jag berättade själv den märkliga Grimmsagan ”The Devil’s Sooty Brother” på stadsmuseet, på engelska och i mörkret, för åskådare med förbundna ögon som inte såg utan bara hörde våra historier. Som därför klingade extra starkt kändes det som. Tack till alla vänner i Alba och i berättarnätet Öst, särskilt Camilla Gölstam och Anders Holmberg för den här chansen. Och tack Anita Santesson i Vargkatten produktion som berättade i mörkret med mig. Vart jag själv ska ta vägen i den här världen är väl ännu oskrivet. Men hjärtat säger i alla fall att jag ska åka till Dublin nästa år då Irland står värld för konferensen. Äventyret har liksom bara börjat.
