Jag har tidigare sagt om min sibiriska berättelse att den är djupt hoppingivande. En liten strykarhund står för den vackraste av hjälteinsatser, men för att kunna berätta om den måste jag ta er med genom berättelsens smärtpunkter. Jag tänker att det är just för att berättelsen tar med mig ner i ett mörker, till nånting […]
Läs mer … from Hästen som höll tyst III – det stulna ansiktet