Jag satte mig på tåget och lutade mig tillbaka. Så var jag plötsligt i Norge. Efter flera år av digitalt samarbete med Norsk Amatørteaterforbund i det nyss avslutade projektet Hugin/Munin fick jag äntligen träffa ordföranden Janne Aasebø Johnsen och hennes kollegor i verkliga livet. Deras årliga teaterdagar i Lillehammer kan äntligen komma igång igen ordentligt efter pandemin och jag fick vara med som gäst den här gången. Jag blev särskilt tagen av två föreläsningar som presenterade varsitt projekt. Den ena handlade om hur nyanlända barn, ofta med trauma i bagaget, bemöttes och fick växa genom teater i projektet Kulturhjerte. Den andra om hur människor med intellektuell funktionsnedsättning i alla åldrar gemensamt genom konst och kultur bygger kompetens. Vi fick höra om hur Sjiraffen kultur- og Kompetansesenter har vuxit från enstaka teatergrupper till en stark och bred verksamhet. Behöver man en dos av hopp i all trasighet just nu så är det värt att titta lite på deras hemsidor. Mycket hjärta och en och annan norsk sjiraff!
