SCEN 1 NU ÄR VI HÄR
SKÅDESPELARNA:
(tillsammans eller var för sig):
Nu är vi här.
Vi och ni.
Vi ska vara ett barn
Och en tant
Precis här är tanten glad.
Precis här håller barnet på med nånting.
Och det blåser visst nåt alldeles förfärligt.
SCEN 2 BARNET
BARNET:
(häller ut några nappar):
Du kan inte ha vinden i en burk.
Säger mamma.
Varför inte det?
Det går bara inte.
Säger mamma.
Den får inte plats liksom.
Men jag kan det.
För jag är rädd för vinden.
Jag sätter på locket.
Sådär.
Nu är burken klar.
Och vinden kan aldrig mer komma ut.
Nu kan vi leka!
Och inget farligt blir det.
Vill ni vara med?
(TJOCKA TANTEN dimper ner. Barnet stirrar.)
TJOCKA TANTEN:
Och vad tittar ni på?
Vinden tog slut.
Då ramlade jag ner.
Vad är det för konstigt med det?
Det konstigaste är väl ändå att jag kunde flyga, jag som är så tjock.
BARNET:
Flög du?
TJOCKA TANTEN:
Mina barn kan inte bära mig.
Brevbärarna kan inte bära mig.
Poliserna kan inte bära mig.
Mina ben kan inte bära mig.
Men vinden kunde.
Tills den tog slut.
Såg du vart den tog vägen?
BARNET:
Nej.
Eller.
Nej.
TJOCKA TANTEN:
Vad har du i burken?
BARNET:
Ingenting.
Litet blåst bara.
TJOCKA TANTEN:
Så då var det du.
Som fångade vinden?
