PROLOG – DET VAR EN GÅNG
(KUNGEN kommer in med en stor åra i handen. Han suckar och ställer sig i kanten av scenen, som i en båt, och ror, irriterat men ganska klantigt.)
(PRINSESSAN kommer in från andra hållet, gärna lite uppifrån, och tittar ut över scenen och över publiken)
PRINSESSAN:
Det var en gång en prinsessa.
KUNGEN:
Det var en gång en kung!
PRINSESSAN:
Och en lyckopojke! (får syn på LYCKOPOJKEN i publiken) Där!
(Lyckopojken kommer fram)
KUNGEN:
Fast jag träffade honom när han var en liten parvel. (Ser sig om och får syn på en liten bebis.) Som den där! Liten och smutsig.
PRINSESSAN:
En turpojke!
KUNGEN:
Nu börjar den här förfärliga sagan.
PRINSESSAN:
(till Kungen) Det är du som är förfärlig.
LYCKOPOJKEN:
Nu börjar den i alla fall. (Lyfter upp eller leder fram BEBISLYCKOPOJKEN, som spelas av antingen en docka eller en skådespelare, till scenens mitt.) Det var en gång en pojke som föddes med turen på sin sida.
KUNGEN:
(Till Lyckopojken) Jaha så den här historien handlar om dig alltså?
PRINSESSAN:
Om honom och om mig.
KUNGEN:
Och jag då? Kungen? Ska jag bara stå här och aldrig få vila?
PRINSESSAN:
Bort från scenen allihop för nu börjar sagan.
KUNGEN:
Jag kan ju inte släppa den här! (håller upp åran)
PRINSESSAN:
Men håll i den då, bara du berättar!
KUNGEN:
Jag bestämmer vem som berättar! (suckar) Ni får berätta. (sätter sig och surar med åran i handen) Men det var en sån där stormig natt!
SCEN 1 NER I LÅDAN MED DIG
(Det blåser och stormar. FATTIGMANNEN och FATTIGKVINNAN kliver in på scenen mitt i blåsten och håller i den lilla Bebislyckopojken)
LYCKOPOJKEN:
Det blåste nåt förskräckligt den natten. Taken ramlade av och hönorna flög iväg till skogs. Men just när pojken föddes så slutade det.
(det slutar blåsa)
FATTIGKVINNAN:
Så spåkvinnorna i staden kom till mig och sa: Den pojken är ett lyckobarn!
FATTIGMANNEN:
Honom kommer det gå bra för.
PRINSESSAN:
Och eftersom hans föräldrar var så fattiga var han det enda dom hade att vara glada för.
FATTIGMANNEN:
När han vaktar korna kommer dom ge mycket mjölk.
FATTIGKVINNAN:
När han är fjorton år så ska han gifta sig med kungens dotter!
FATTIGMANNEN:
Han kommer att bli rik!
FATTIGKVINNAN:
Alla här i stan säger samma sak! (kramar om Bebislyckopojken) Du är en turpojke du!
KUNGEN:
(från sitt hörn) Hallå där!
PRINSESSAN:
Men Kungen.
LYCKOPOJKEN:
Kungen smög omkring i den lilla byn förklädd och spionerade på sitt folk.
KUNGEN:
Man måste hålla koll på dom!
Här! (håller ut sin krona till den som ska spela DEN FÖRKLÄDDE KUNGEN, som tar den, och sen förklär sig så det inte syns att han är kung) Du hörde allt vad folket sa och du gick hem till den fattiga familjen.
PRINSESSAN:
Eftersom du hade ett ont hjärta.
DEN FÖRKLÄDDE KUNGEN:
Eftersom jag inte ville att en fattiglapp skulle få gifta sig med min dotter. En smutsig kovaktarson.
KUNGEN:
Just det.
(Den förklädde kungen går fram till familjen och tittar på dom. När dom ser honom ler han stort och låtsas vara trevlig)
DEN FÖRKLÄDDE KUNGEN:
Det där barnet. Ge det till mig.
Se på mig. Se på mina kläder. Se hur rik och förnäm jag är. Barnet får det bättre hos mig.
(Föräldrarna tvekar. Den förklädde kungen håller fram en stor påse med pengar och skakar på den. De stackars fattiga föräldrarna känner på påsen med pengar och vet inte hur dom ska göra.)
FATTIGKVINNAN:
Han får det kanske bättre.
FATTIGMANNEN:
Han är ju en turpojke.
(De tittar på varann och nickar. Ger barnet försiktigt till Den förklädde kungen som ger dom pengarna och ler trevligt tills Fattigmannen och Fattigkvinnan gått sin väg.)
DEN FÖRKLÄDDE KUNGEN:
Här. Ner i lådan med dig.
(lägger Bebislyckopojken i en låda och sätter på locket.)
Och upp till stupet högt över floden. Och rakt ner i vattnet med lådan. Så har jag befriat min dotter från en friare som ingen ville ha! (lämnar Bebislyckopojken för att dö i vattnet och ger sig av därifrån)
