Det är inte helt lätt att vara en av dom nya småänglarna som ska hålla koll på människornas värld. Särskilt inte när de ser hur några av barnen i fröken Princips internatskola har det. De hatar att gå där. Fullt med mobbare och fröken gör inget åt saken för hon tycker att ”Lite får man tåla”. Så när barnen en dag försöker komma undan sina mobbare genom att gömma sig i en kartong öppnar en av småänglarna en portal till en annan värld. Egentligen får dom inte öppna portaler hur som helst så de stänger den snabbt igen. Barnen är fast i en annan värld och till råga på allt i en värld befolkad av kattmänniskor som inte gillar folk som inte har svans. Så nu ser det mycket dystert ut. Men vem är egentligen den där flickan med låtsassvans som försöker varna barnen innan de hamnar i kattmänniskornas fängelse? Och är det sant det där som sägs att Fröken Princip har en försvunnen dotter och gråter på nätterna? I pjäsen Dörren till Missantropias spännande avslutning lyckas småänglarna reda ut det dom ställt till med, men utan dom modiga barnen som är lojala med nyfunna vänner så hade slutet inte blivit så lyckligt och julen inte lika glad. Skriven för barngrupp, passar allra bäst för 10-14 skådespelande barn men går att anpassa för fler, lämplig ålder är 9-13 år. Speltid ca 35 min. Finns i ATR:s manusbibliotek.
Läs ur Dörren till Missantropia här:
Se översikten över alla mina barngruppsmanus här:
