Läs ur Himmel och Pannkaka – scen 1

(En tom gård med någon lite barnslig klätterställning på. Det går mot kväll, det är tidig  höst, med rönnbär överallt. VARJA  är ute ensam, och under rutschkanan ligger KATTEN och sover.)

 

SCEN 1   TIDIG HÖST

 

VARJA:

Det bor en tant på våran gård. Hon pratar så konstigt. Jag kallar henne för Himmel och Pannkaka.

En dag. Och när jag tänker efter så… Katten? Ska jag tänka efter tycker du?

(men katten sover vidare)

Då tänker jag efter.

Då tänker jag att det var första gången jag träffade henne. Då stod hon i rabatten och rensade ogräs.

Och jag hade fått en läsk.

För att jag skulle gå ut en stund. Vi har så litet hemma.

Då sa jag… SATANS LÄSKEDRYCK sa jag.

Svär du åt mig jävla unge sa hon då.

Sen delade vi på läsken.

 

Annars är det mest jag och katten.

Jag har två gårdar. En gård för mamma och en gård för pappa.

Jag har en lillasyster också. Här hos mamma har jag en lillasyster. En halvsyster.

Halv betyder att när jag åker till pappa så stannar hon här.

Och hon är bara halv för mig.

För mamma är hon hel.

 

Katten!

Katten vakna!

Jag har bestämt mig för att vara snäll.

Alltid snäll och aldrig elak. Alltid mjuk.

Fin.

Jag har bestämt mig för att vara fin.

Tror du att det är för sent?

(katten vaknar och sträcker på sig)

 

KATTEN:

Vad har du gjort nu Varja?

 

VARJA:

Ingenting. Det är bara så tråkigt här på gården.

Jag har bara rotat lite i rabatten.

Dragit upp några rötter.

Det är ingenting.

Det råkade komma med en blomma.

En liten.

Den kan jag ge till min syster eller hur?

(drar av blombladen)

Första gången jag såg den där tanten hade hon strumbyxor med stora hål i.

Här på knät.

 

Det är för att jag står i rabatterna sa hon.

Jag rensar för det är det ju ingen annan som gör.

Jag står på knäna i Riksbyggens rabatter jag.

Himmel och pannkaka vilka hål i strumporna man får i Riksbyggens rabatter!

Sen rufsa hon mig i håret.

Och då förstod jag att det var sant det där med rensandet för jag fick fullt med jord i skallen.

 

KATTEN:

Och nu har du rivit upp hennes blommor?

 

VARJA:

Hon är ju ändå på sjukhuset.

Eller hur?

Tre gånger har ambulansen kommit för att hämta Himmel och Pannkaka.

Då springer mamma omkring i lägenheten och undrar om hon borde hjälpa till.

Fast hon går aldrig ut.

Jo hon går ut på balkongen och röker för det måste man när ambulansen kommer.

 

MAMMA:

Nu ska du se Varja. Nu är det kört för tanten.

 

VARJA:

Hon är sån med döden mamma. Hon tror alltid att nån ska dö.

 

MAMMA:

Kryp aldrig in i snögrottor Varja! Det var en pojke, eller nej det var två pojkar. Dom kröp in i en

snögrotta och sen kom det en plogbil och plogade för öppningen och sen var det ingen som

hittade dom. Hela kvarteret var ute och letade och polisen och fotbollslaget men ingen hittade

dom.

 

VARJA:

Dog dom?

 

MAMMA:

Såklart att dom dog. Frampå vårkanten smälte snön och då var det bara två skelett kvar därinne.

 

VARJA:

Hur kan det bli skelett i snön?

 

MAMMA:

Va?

 

VARJA:

Ja om dom var infrysta i snön så blev det väl inga skelett. Då var dom väl djupfrysta.

 

MAMMA:

Varja det är inte roligt. Skoja inte om döden. Nu är det kört för tanten i alla fall.

 

VARJA:

Fast det var inte kört för tanten.

Det är aldrig kört för Himmel och Pannkaka.

Eller hur katten?

 

KATTEN:

Hon såg nog lite blek ut.

Den här gången.

 

VARJA:

Jag tänker i alla fall vänta ute.

Jag är inte rädd.

Jag tänker vänta tills hon kommer tillbaka.

 

KATTEN:

Det kan ta flera dar.

 

VARJA:

Jag måste ju be om ursäkt för blomman eller hur?

Vad gör det förresten om hon dör?

Jag bryr mig väl inte om en gammal tant.

Jag är lite nyfiken bara.

Så jag väntar.

Och under tiden kan du väl berätta en saga för mig?

Katten?

 

 

 

Tillbaka