…
MAMMAN:
Jag har fått ett riktigt problembarn. Jag älskar honom det gör jag. Jättemycket. Jag älskar honom verkligen jättemycket. Men så har jag fått ett vanligt barn också. Åh….(kramar Soffan) Gud vad skulle jag göra om jag inte hade dig. Du är så glad jämt.
SOFFAN:
Det går inte att förstå hurdan jag är. Jag fattar det inte ens själv. Allting verkar så bra. Får jag låna ditt läppstift?
MAMMAN:
Oj vad klockan har blivit. Han ska åka nu. (samlar ihop sig) Vet du Sofi när jag var i din ålder… Jag tror jag var kär hela tiden. Varje vecka var det nån ny. (försvinner uppför trappan)
BRORSANS RÖST:
Hon kan glömma att spela på min dator när jag är borta, säg åt henne det.
MAMMANS RÖST:
Du kan inte ha dom där byxorna, jag har nya byxor åt dig nånstans. Du ska åka nu.
BRORSANS RÖST(skriker):
Du kan bara glömma och spela på min dator för jag har bytt lösenord, hör du det?
MAMMANS RÖST:
Lägg dom i tvätten bara så tvättar jag när jag kommer hem….
BRORSANS RÖST:
Ja. Ja!
(kastar ner byxorna i källaren)
SOFFAN:
(Nålar upp bilden av Valle på väggen) Jag skulle faktiskt kunna vara kär i Valle. För han är lite mesig som jag. Och så har han skåpet bredvid mitt. Han är vanlig. Han är som jag låtsas att jag är. Om vi var ihop skulle jag kanske bli mer vanlig. Det ovanliga kanske skulle gå bort. Som i en tvättmaskin. Valle skulle kunna vara min tvättmaskin.
Och Korken skulle kunna bli kär i min brorsa. Hon frågar alltid en massa saker om honom, vad han spelar och sånt. Korken är Valles tvillingsyrra och då skulle det bli lika. Vi skulle vara kära i varandras brorsor. (plockar upp byxorna)
Det är lite svårt att förstå sig på Korken. Men jag tror det är för att dom inte har gått så länge i våran klass.
KORKEN (in):
Du, svara mig bara på en fråga som bränner här inne i min skalle hela tiden.
SOFFAN:
Va?
KORKEN:
Varför är du alltid glad? (sätter sig, lutad mot ett element i skolkorridoren.) Nej det var bara det, men ordet är fritt och vill man inte prata så är tystnaden också fri.
(det blir tyst en stund)
KORKEN:
Om man hela tiden är glad så får man snyggare rynkor när man blir gammal. Det är ju en fördel. (försvinner)
(Soffan går igenom fickorna på brorsans byxor innan hon stoppar in dom i tvättmaskinen. Hon hittar en papperslapp och vecklar upp den)
SOFFAN:
Lösenordet. (stoppar på sig lappen)
Man kan vara vad som helst. Men jag tycker om dom odöda. (försvinner uppför trappan)
