…
TOMAS:
Jag tror jag vet var alla mammorna är nånstans! I ett jättestort
badhus! Det är så stort att dom har glömt var utgången ligger. Det
är därför dom inte kan komma och hämta oss. Dom får bada hela
tiden istället. Dom har simmat åttitusen meter nu och man vet inte
hur mycket det blir. Dom blir skrynkliga som russin… (ser sig lite
grann omkring, upptäcker att de andra lyssnar intensivt.)… Sen går
dom in i bastun och slätar ut sig.
FLICKAN:
Min mamma håller på att sticka en egen filt till mig. Och hon har
lovat mig att det ska finnas lika många färger i den som det finns
hårstrån på mitt huvud. Så hon fick åka ända till Kina och leta garn.
Och så är hon flygrädd så hon måste lifta med lastbilar hela vägen
tillbaka. Det är därför det tar så lång tid.
TOMAS:
Min pappa kör lastbilar. Han kanske träffar din mamma.
FLICKAN:
Då kanske dom blir förälskade.
TOMAS:
Då blir vi syskon.
FLICKAN:
För vi är nästan som syskon.
MATTIAS:
(som har slängt av sig filtarna och lyssnat oroligt.):
Min pappa är och handlar.
FLICKAN:
Din pappa är ju död.
MATTIAS:
Han är i alla fall stark. Och om det inte var för att han dog också
skulle jag aldrig ha suttit på ett sånt här ställe. Och det går ändå att
fortsätta på det han lärde mig och det tänker jag göra. Sen om man
är här ett tag är det ändå bara ett tag. Han lärde mig. Han stod inte
bara i tvättstugan och grät som vissa andra odugliga. Folk som man
inte har nån användning för.
FLICKAN:
Han är bara död på sätt och vis. ( Reser sig och börjar göra i ordning
sängarna för natten)
TOMAS:
Jag känner på mig att vi får sällskap snart. Dom kommer nog i
morgon eller så. Nära för det är som i luften. Som överallt dom
är på väg hit. Och i morgon är du Barbie. Det är nästan bättre än
Victoria. Hon har längre hår i alla fall. Och när du har lugnat ner dig
och inte springer runt så mycket så ska du få den här av mig, om
du bara lugnar ner dig så att du kan stå still så att jag kan prova den så
jag kan göra den färdigt. (under hans replik har de andra två lagt
sig och somnat och han är ensam. Tar fram en klänning som han
håller på att sy på som har legat gömd under hans madrass. Syr.)
SCEN 5 HENRYS ANKOMST
(När Tomas har sytt färdigt ena sidan på tygstycket är första akten
slut. Den andra börjar när han lägger ifrån sig tyget på golvet och går
bort och tittar på flickan, för att se hur stor hon egentligen är. Plötsligt
står HENRY där i halvmörkret. Tomas rycker till och sätter sig nästan
i knät på den sovande Flickan, som naturligtvis vaknar.)
TOMAS:
Det är nån här.
(De håller sig tätt intill varann. Tittar inte på Henry i första taget.)
HENRY:
Hej.
(Tomas och Flickan överlägger viskande om vem som ska svara.)
TOMAS:
Hej. (och, efter nya överläggningar): Jag heter Tomas, vad heter
du?
HENRY:
Charles. Efter engelske kungen.
FLICKAN:
Känner du honom?
HENRY:
Naturligtvis inte. Han donerade pengar till sjukhuset.
FLICKAN OCH TOMAS:
Vi väcker Mattias.
HENRY:
Vänta. Sätt er.
(De sätter sig igen)
FLICKAN:
Ce Hå A säger Chaa…Err Ell E Ess säger rrless..säger Chaarless
TOMAS:
Han pratar med dig. Om nåt sjukhus.
FLICKAN:
Är du en vuxen?
HENRY:
Då skulle jag väl inte vara här?
FLICKAN:
Vad är du då?
HENRY:
Ett barn förstås.
FLICKAN:
Ett barn.
TOMAS:
Ett nytt.
FLICKAN OCH TOMAS:
Ett nytt barn.
HENRY:
Ja, det blir nästan överbefolkat va? (installerar sig) Fast egentligen
heter jag Henry.
TOMAS:
Varför sa du Charles i så fall?
HENRY:
Jag var tvungen att kolla läget först.
TOMAS:
Är det säkert att du hör hit då?
HENRY:
Vad spelar det för roll vilket barnhem man är på? Dom ser ju
likadana ut. Utom det att det här är det enda som man kan få lite
sällskap i. Där jag kommer ifrån har alla redan dragit.
TOMAS:
Dragit?
HENRY:
Ja. Stuckit. Gått ut. Lämnat. Vi drog därifrån.
FLICKAN:
Varför det?
HENRY:
Du det var en ovanligt dum fråga.
FLICKAN:
Nu väcker vi Mattias. (ruskar igång honom) Vakna. Det har kommit
en ny. Han säger att han heter Charles. Vi måste göra barnprovet
med honom.
(Mattias sätter sig upp i sängen och tittar yrvaket på Henry)
HENRY:
Henry. Jag heter Henry.
TOMAS:
(i skydd av Mattias): Och sen är det styrelsen som bestämmer. Det slutgiltiga.
HENRY:
Vilken jävla styrelse?
FLICKAN:
Håll käften Henry och ta av dig tröjan.
HENRY:
Varför det?
(Flickan viskar något i Mattias öra)
MATTIAS:
Vi ska kolla om du har nåt hår under armarna. Och lukta ifall du
luktar svett. För om du gör det är du inget barn och då har du
försökt att lura oss.
HENRY:
Jag har inte försökt lura er. Men jag tänker inte ta av mig tröjan.
Inte för dig. Jag är väl ingen bög heller.
MATTIAS:
Vaddå bög? Vaddå?
HENRY:
Det verkar inte som nån har snackat med er på flera år. Ni vet ju
ingenting.
TOMAS:
Du, ingen har snackat med oss på flera århundraden så du ska inte
tro att du är nåt bara för att du kommer hit. Förresten snackar dom
med oss hela tiden.
HENRY:
Vad gör ni här då?
MATTIAS:
Vaddå vi bor ju här ju. Frivilligt.
FLICKAN:
Vi bor här för att vi är barn. I tiden. Tidbarn. Dom snackar med oss
hela tiden. Fattar du?
HENRY:
Okej, jag gör det för dig. Inte för nån av dom men för dig. Det är en
säkerhetsgrej va? För att inte bli lurade?
FLICKAN:
Vill du stanna är du tvungen.
(Henry tar av sig tröjan. Räcker den till Flickan. Hon går bakom
hans rygg och tar ett grepp om honom)
FLICKAN:
Okej. Kom och kolla.
(Henry försöker skrika men de turas om att hålla för hans mun. De
luktar och kollar hans armhålor. Tittar på varann, börjar fnissa,
släpper taget och klättrar upp i taket, Tomas släpper taget sist.)
HENRY:
Jag visste inte att du var bög.
FLICKAN:
Ett gott råd. Tala bara om dom frågar dig om något.
HENRY:
(till Flickan): Vilka då? Får jag tillbaka tröjan. Jag fryser. Du vet
inte hur kallt det är därute.
MATTIAS:
Håll käften och förbered dig.
FLICKAN:
Ge honom tröjan.
HENRY:
(till Tomas som kommer med tröjan): Du rör mig inte!
TOMAS:
Man får ha medlidande med honom. Va? Eftersom han inte har
sovit.
HENRY:
Jag sover aldrig.
TOMAS:
(klättrar upp till sin plats, mumlande): Bög och bög och bög och
bög. (högre): Dagens extra extramöte är på grund av Henry.
FLICKAN:
Henry har utstuderats och befunnits vara barn.
TOMAS:
Henry har utstuderats och befunnits vara bög.
HENRY:
Hallå vad håller ni på med?
FLICKAN:
Tala när du blir tilltalad.
TOMAS OCH MATTIAS:
Stå rakt.
TOMAS:
Skeden i munnen och vacker hand…
FLICKAN:
…och klumpen i magen och händerna på täcket och innanför räcket.
ALLA UTOM HENRY:
Hoppa inte!
MATTIAS:
Henry fryser.
FLICKAN:
Henry tål inte kyla.
ALLA UTOM HENRY:
Henry måste få nånstans att va. I natt och alla nätter. Matransoner och
pratransoner och lära sig sova och lova och klättra inte på pappa!
HENRY:
Hur skulle det gå till jag har ju ingen.
TOMAS:
Han pratar mycket.
FLICKAN:
Han är övertrött.
TOMAS:
Han är tröttkörd.
MATTIAS:
Överkörd.
FLICKAN:
Förfördelad.
TOMAS:
Finfördelad.
MATTIAS:
Du är väl inte föräldralös?
ALLA UTOM HENRY:
Vi vill inte ha några föräldralösa barn här.
HENRY:
Sluta nu. Kom ner. Ni har väl inte heller några föräldrar.
FLICKAN:
Man kan inte spara på barnen.
FLICKAN OCH TOMAS:
Tvärtom. Man kan spara barnen till ett senare tillfälle.
TOMAS:
För ut barnet. Barnet är inte artigt.
MATTIAS:
Ni följer inte dagordningen.
TOMAS:
Det gör vi visst. För ut barnet.
HENRY:
Varför det? För att jag inte har några föräldrar?
MATTIAS:
Nej, för att du snackar för mycket. Om du inte snackade så mycket
skulle det inte vara några problem. Fattar du?
FLICKAN:
Henry stannar. Han tål inte kyla.
HENRY:
I alla fall en som fattar nåt.
TOMAS:
Och dagordningen?
FLICKAN:
Det var ändå fel dag för ett möte.
MATTIAS:
Barnen har det bra.
FLICKAN:
Dom har det utmärkt bra och inga röda prickar vad jag kan se. Nu
sover vi. (till Henry): Du också.
TOMAS:
Det finns bara tre sängar.
HENRY:
Jag tål inte kyla.
FLICKAN:
Han kan sova skavfötters med mig.
TOMAS:
Jag kan sova på golvet. Här. Du kan ta min säng. Den. Den sängen.
(De lägger sig. Henry i Tomas säng, Tomas på golvet bakom sängarna
så att han kan spionera på Henry och Flickan utan att de märker att
han är vaken.)