…
BERÄTTAREN:
Och tänk om pappan är så trött så han somnar igen i barnets gröt…
PAPPAN:
… jag ska bara sova lite i barnets gröt…. (snarkar)
BERÄTTAREN:
Och tänk då kanske mamman tar fel och skjutsar pappan till dagiset?
PAPPAN:
Ja det gör hon.
MAMMAN:
Jag bara torkar av honom och skjutsar iväg honom.
PAPPAN:
Men hallå vänta! Tidningen!
MAMMAN:
Det är pappas tidning.
PAPPAN:
Jaha.
Men det är ju jag som är pappan!
Jag kan…
MAMMAN:
(trycker in nappen i pappans mun) Tyst nu det ringer i telefonen. (lyssnar en stund i telefonen, och svarar sen): Släpp in passagerarna så länge… men starta inte motorn förrän jag har varit på förskolan och lämnat in det här kladdiga barnet! Titta nu har jag fått gröt på glasögonen också! (det skriker ur telefonen) Ja! Men jag kommer ju!
BERÄTTAREN:
Och så åker dom.
Hela vägen till dagis.
Uppför backen.
Och nerför.
PAPPAN:
Stoppa vagnen!
BERÄTTAREN:
Och det kittlar i magen.
PAPPAN:
Iiiiih…. Aaaaaaah
BERÄTTAREN:
Och pappan hittar en pinne.
PAPPAN:
Och bromsar lite såhär… och petar lite där…
BERÄTTAREN:
Och mamman har gröt på glasögonen.
Så hon ser inte vem som sitter i vagnen.
Och vem hon lämnar på förskolan.
(Mamman tippar ur Pappan ur vagnen)
MAMMAN:
Jisses tänk ändå vad stor du har blivit! Här ge mig pinnen. Inga pinnar på dagis. Pappa hämtar dig.
PAPPAN:
Men det är ju jag som ÄR pappan. Jag kan väl inte hämta mig själv!
MAMMAN:
Pussi pussi!
(Mamman går sin väg)
PAPPAN:
(till publiken) Och pappan han tittar upp på mamman, när hon öppnar grinden och när hon går. Och mamman knappar på sin telefon. Och pappan ligger och ser molnen ovanför hennes huvud och molnen ser ut som stora hundar.
(pappan ylar mot hundarna)
