Egentligen skulle jag nog inte vilja kalla workshopen som jag och norskan Janne Langaas höll i under WPIC för ett exempel på skrivarpedagogens vardag. WPIC betyder Women Playwrights International Conference och hölls på Södra Teatern i Stockholm under augusti månad 2012. Det var fantastiska och innehållsrika dagar och jag var bara en liten aning skärrad inför uppgiften att på lördagkvällen tillsammans med nån jag just lärt känna hålla i en workshop på engelska om barnteater med yrkesverksamma dramatiker från hela världen som deltagare.
Men Janne och jag hittade och kompletterade varann jättebra. Vi ville göra plats för både samtal och eget skrivande under den korta tiden så vi la upp ett noggrannt körschema där nyckelord om ”How do you remember yourself as a child” sattes upp på väggen och frågan ”What occupied you most at the age of 8-10” ledde vidare mot pjästitlar och en första scen. Jag skrev för ovanlighetens skull ner mitt igångsättarsnack ord för ord och läste det från pappret, vis av skadan från förra gången jag skulle prata på ett främmande språk, jag har insett att jag babblar bort mig annars när jag ska improvisera i en ordvärld som inte är min egen. Diskussionen blev mycket spännande och initierad, och med den kompetenta och internationella gruppen var det kanske inte så konstigt! Och innan vi gick hann vi med lite uppläsningar, korta och fantasieggande inledningsscener på förhoppningsvis kommande barnpjäser ifrån länder runtomkring hela världen.
