…
(Sanna, Hanan och Bianca ser väldigt obekväma ut. De andra tittar på Bianca tills hon bryter tystnaden och kliver fram lite)
BIANCA:
Nej vi skulle fråga dig en sak. Alltså vad heter du mer än Sally?
SALLY:
Hurså?
BIANCA:
Jo för vi pratade om det. Att ifall du hade nåt andranamn.
SANNA OCH HANAN:
Du vet ju hur knäppt det blir ifall vi jämt blandar ihop er. Dig och Sally.
SALLY:
Jo. Eller det gör inte så mycket.
BIANCA:
Vi lovade att fråga. (det blir alldeles tyst en liten stund) Men ifall du inte vill.
SALLY:
Jag heter ju Sally.
SANNA OCH HANAN:
Men ååh… Det blir bara så pinsamt. Vi kan kalla dig för nåt fint. Som du väljer själv.
SALLY:
Men i så fall kan inte hon… Kan vi inte kalla henne för nånting som hon väljer själv.
BIANCA:
Hon är ju ny. Det är ju inte så kul att komma till en ny klass och direkt byta namn. Ny klass och nytt namn liksom. (det blir tyst igen en stund) Du kan väl i alla fall tänka på det.
(Bianca går in i omklädningsrummet, Sanna och Hanan stannar en bit bort och tittar på Sally)
SALLY:
Om den här dagen var en dag i ett dataspel då skulle jag inte spara.
(Sally går hem istället för att byta om, och drar ut stolen vid datorn. Klättrar upp på den. Sladdbarnet sitter och leker på golvet.)
SALLY:
Mina Damer och Herrar!
SANNA OCH HANAN:
(klättrar också upp på nånting, och vänder sig till publiken) Ärade publik. Det ni ser nu långt därnere är Grönestads nyaste attraktion.
SALLY:
Jättepoolen som slukar flera villatomter.
SANNA OCH HANAN:
Det är dom nya grannarna som har byggt den. Och där på muren.. som löper runt hela poolen för att ingen ska kunna ta sig in…
SALLY:
Där på muren…
SANNA OCH HANAN:
Där balanserar barnen i vår lilla familj.
SALLY:
Akta dig Sladdbarnet!
SANNA OCH HANAN:
Om du ramlar måste du simma på det djupa ända bort till stegen i det andra hörnet. Och klättra upp rakt in på grannarnas fina veranda och lämna blöta fotavtryck som dom kan känna igen dig på och då hamnar du i fängelset.
SALLY.
För den där poolen är inte till för oss. Vi får nöja oss med att titta på den. Men det gör ingenting. För vi hatar pooler. Inte sant Sladdbarnet? (Upptäcker att Sladdbarnet har kastat sig över hennes klippbok och börjar tugga på den) Sluta! (försöker torka av och vika rätt bladen men det går inte så bra) Titta vad du har gjort. Eller förresten den här kan vi ju lika gärna riva ut. Sally. Kolla hennes egenskaper. Klumpig. Rädd för vatten. Datanörd.
(Pappan kommer in från tvättstugan med famnen full av tvätt)
PAPPAN:
Men är inte du på simklubben? Var är mamma? (försöker plocka undan en blöja från golvet utan att tappa tvätten) Titta hon har inte städat nånting alls på hela dan, och vi som ska ha familjekväll i kväll.
(Mamman kommer in med matkassar i händerna.)
MAMMAN:
Och då blir det Hummer Thermidor! Gott va? Jag har lärt mig det ifrån Sallys spel. (sätter sig genast vid datorn och börjar spela på den.)
PAPPAN:
Är det det du har hållit på med hela dan? Sallys dataspel?
SALLY:
Har du spelat på min familj som jag byggde?
MAMMAN:
Ja. Jag har byggt en Pappa också. Man kan dra upp mungiporna också för att få dom glada. Visste du det Sally?
SALLY:
Vet du en sak? Dom blir inte glada på riktigt av det.
PAPPAN:
(efter att ha tittat i kassarna) Den här maten var inte billig! Inte alls billig!
MAMMAN:
(till Sally) Blir dom inte?
(Sladdbarnet börjar gråta)
SALLY.
Nej. (börjar gå sin väg)
MAMMAN:
Jag byggde ingen Sally! Jag tänkte det vill du göra själv!
SALLY:
(ropar) Det behövs ingen Sally!
SCEN 8 OCH DET VAR DÅ DET HÄNDE
SANNA OCH HANAN:
Och Sally gick in på sitt rum och försökte att inte finnas. (Sally slänger sig ner i sin säng och drar kudden över huvudet. Om det behövs kan Sanna och Hanan hjälpa henne att ordna till scenografin. Fortsättningen av den här scenen utspelar sig parallellt på flera platser, och Sanna och Hanan håller ordning på berättelsen, så där så att när dom säger nånting så händer det sen. Så när Sally är på plats i sängen fortsätter Sanna och Hanan): Och under tiden…
BIANCA:
Under tiden ringde jag på hemma hos Klara.
KLARA:
Vi ska äta middag. Ska jag fråga om det räcker till dig?
BIANCA:
Det var bara en grej jag ville prata om.
(det blir tyst)
Nej men jag tycker bara hon har verkat lite .. tyst.. på sista tiden.
KLARA:
Vem då?
BIANCA:
Sally.
KLARA:
Fortfarande vem då?
BIANCA:
Jag vet inte ifall det är rätt med namnet och så.
KLARA:
Jag försöker bara hjälpa till. Maten är klar. Om du inte ska äta här så…
BIANCA:
Nej men då går jag då eftersom jag lika gärna kunde inte ha kommit hit!
(Bianca börjar gå. Klara står kvar och ser efter henne)
KLARA:
Bianca! Vänta. Hur då tyst? (paus) Tror du hon är ledsen för nåt?
SALLY:
(vrålar i sin säng med kudden över huvudet) Jag kan lika gärna inte finnas!
SANNA OCH HANAN:
Och sladdbarnet grät i köket.
(Sladdbarnet gråter i köket medan mamman knattrar på dataspelstangenterna.)
SANNA OCH HANAN:
Och hennes pappa försökte ordna familjekväll.
PAPPAN:
Nej nu får det vara nog med det här… Dags för familjekväll! (går fram till kontakten till datorn och lyfter upp den för att dra ur den)
MAMMAN:
NEJ ÄR DU TOKIG?
PAPPAN:
Va?
MAMMAN:
Aldrig när man spelar. Kommer du inte ihåg? (Letar rätt på pappret de fick av försäljaren och läser högt): Och vad ni än gör… Dra aldrig, aldrig ur kontakten när ni spelar! (fortsätter spela medan pappan släpper sladden igen) Det här var ju riktigt, riktigt roligt! (till Sladdbarnet som drar henne i benen och vill ha uppmärksamhet) Snart älskling…
SANNA OCH HANAN:
Men mamman bara spelade….
PAPPAN:
Jaha… Det är väl för att hindra såna där virus eller nåt. (ropar): Sallygumman? Visste du det? (går ut ur köket.)
MAMMAN:
(till sladdbarnet) Mamma ska bara gå på toa först. (trycker hårt på en tangent) Så! Kisselikiss. Och ta en dusch för jag stinker verkligen. Jag har nämligen städat hela huset, jag byggde mig så.. jag är såå bra på att städa. (till Sladdbarnet som drar henne i benet) Snart älskling. (ny tangent) Dusch! Men vad gör jag? Jag går inte till jobbet för jag spelar dataspel i stället! Jag spelar dataspel i dataspelet! (till sin egen figur i spelet) Sluta med det där! Gå till jobbet med dig!
PAPPAN:
(utanför Sallys sovrumsdörr) …. Knackeliknack….
SANNA OCH HANAN:
Och det var då det hände.
SALLY:
Men kan du GÅ? Jag vill VARA IFRED!
(Inne vid datorn lyckas sladdbarnet ställa sig upp och drar ur sladden ur väggurtaget. Det är som att tiden stannar upp för ett ögonblick. Alla andra blir stilla. Mamman börjar känna sig mycket konstig)
MAMMAN:
Vem drog ur sladden? (känner sig konstigare och konstigare. Reser sig till slut upp och rör sig rakt genom dataskärmen in i dataspelets värld. Där hon prövande bekantar sig med sin SIMS-kropp och sakta men säkert försvinner in i spelet och bort från vardagsrummet, och bara sladdbarnet ser vart hon tar vägen.)
…
