Ur scen 9 STICK TILL DITT SVARTA HÅL
…
LUKAS:
Det fattas pengar.
(Det blir alldeles tyst vid nyheten att det fattas pengar. Edgar 2 tappar sakta boken på golvet. Men det gör ingenting för den riktige Edgar plockar upp den. Han fortsätter bara där Edgar 2 slutade, plötsligt kan han ändå spela teater, och Edgar 2 kan ta av sig sin förklädnad eller ge tillbaka den till Edgar och bara gå åt sidan för att titta på.)
EDGAR:
Man kan aldrig veta vad som har hänt dom sen, för inget ljus eller ljud kommer nånsin ut ur ett svart hål. Det finns dom som säger att man kan åka in i ett svart hål och komma ut ur ett annat, nån annanstans.
LUKAS:
Hur mycket pengar var det i den här kassan egentligen? Kolla, här står det ett kryss för trehundrasextio och här vad ligger det i?
CARLA:
(som har kontrollräknat) Etthundratio.
YASMINE:
Vaddå har det försvunnit pengar eller?
(Alla tittar på Lukas som står där med burken i handen)
EDGAR:
Fast jag tycker bäst om våran galax. I så fall skulle jag vilja komma ut nån annanstans i Vintergatan. Jag tycker om vintern.
LUKAS:
Eller är det han som har tatt dom? Stjärnpojken.
(alla tittar på Edgar)
LUKAS:
Ja jag vet inte. Jag känner honom knappt.
(till Edgar) Du har gått här i en månad och fortfarande är det ingen som fattar vad du egentligen har inne i huvet.
Du kunde ju ta den där boken med dig till utsiktspunkten för närmaste svarta hål och sätta dig där och vänta.
Det kanske kommer nån där.
Som kan hämta dig.
(Edgar står blickstilla en sekund. Sen plockar han ihop sina saker och går mot dörren.)
LUKAS:
Det är bra stjärnpojken. Stick till ditt svarta hål!
EDGAR:
Jag har inte tagit några pengar. (går)
…
Ur Scen 12 STJÄRNKIKAREN
NADJA:
(avbryter) Vad är det där? Läser ni Edgars dagbok??
YASMINE:
(lägger dagboken ifrån sig) Jag fick den precis av Colin..
COLIN:
Vaddå det var Lukas som sa att vi måste …
CARLA:
Lukas?
(Carla ser sig förvirrat om men Lukas trycker sig ännu längre in i sitt gömställe för att inte bli upptäckt)
NADJA:
Jag skiter i vems idé det var. Jag brukade vilja gå i den här klassen men inte nu längre.
(Nadja rullar upp affischen hon haft med sig, det är ett handskrivet plakat där det står ” EDGAR ÄR INGEN TJUV ERA SJUKA JÄVLAR”. Hon tar fram en stor tejprulle ur ryggsäcken hon haft på sig och sätter upp affischen nånstans. Sen sliter hon åt sig Edgars dagbok och stoppar ner den i sin ryggsäck och tar upp den för att gå sin väg igen.)
YASMINE:
Alltså Nadja vi…
NADJA:
(avbryter) Edgar hatar klassfester, visste ni det?
YASMINE:
Nej.
Nadja förlåt.
NADJA:
Han ville inte gå men han skulle ändå hålla reda på den där fula burken åt er.
CARLA:
Det var för han skulle komma in i klassen. Vi trodde att…
NADJA:
(avbryter) Vad vet ni om honom egentligen? Ifall ni tror att han kan stjäla pengar. Då fattas det ju i räkningen. Hur mycket han än behövde pengar skulle han aldrig förstöra en uträkning.
CARLA:
Fast vem var det som tog pengarna då?
NADJA:
Det var jag.
Jag skiter i uträkningar.
Ni tror att ni vet allting om Edgar och mig men ni vet ju ingenting.
(det blir tyst)
YASMINE:
(efter en liten stund) Vad skulle du ha dom till?
NADJA:
Spelar det nån roll?
YASMINE:
Ja.
NADJA:
Basketskor.
CARLA:
Basketskor?
NADJA:
Dom här.
(Alla tittar på Nadjas nya skor)
YASMINE:
Eftersom du älskar basket.
NADJA:
Eftersom jag aldrig får pengar till nånting.
Jag tagit ur pappas plånbok nu, för att lägga tillbaka till er.
Så nu har han inte pengar till den där stjärnkikaren som han har lovat Edgar.
Han tror att allting ska bli bra om han bara får en stjärnkikare.
Edgar är speciell säger han.
Men han blir väl inte vanlig för att han får en present.
(sparkar av sig skorna) Jag kan sälja dom igen.
YASMINE:
Vi måste hitta honom först.
CARLA:
Fattade du inte att vi skulle räkna pengarna? (går fram till burken och börjar räkna pengarna igen)
NADJA:
Jag kom ju tillbaka!
Jag visste inte att hans klass var så sjuk i huvet. Vad sa ni till honom egentligen? För han gör allt man säger till honom.
…
Ur scen 14 STJÄRNPOJKEN
EDGAR:
Rör mig inte. RÖR MIG INTE!
(knuffar Lukas mot Colin som tar emot honom så han inte ramlar ner från taket)
Jag kan inte ha din jacka. Fattar du inte det?
Är du så dum?
Om jag har din jacka så ser dom inte att det är jag.
Dom måste känna igen mig eller hur?
COLIN:
Du kan inte knuffas på ett tak!
LUKAS:
Vilka då, Edgar?
EDGAR:
Ni tror inte på det va?
Det var du som sa det Lukas men du tror inte på det.
Du sa att jag skulle gå till utsiktspunkten.
Du sa att jag skulle vänta här.
LUKAS:
Folk säger en massa skit, Edgar. Sånt som dom inte menar, sånt som inte ens liknar sant, vi öppnar käften och det strömmar ut skit.
COLIN:
Du måste lära dig det, Edgar. Ifall du ska klara dig.
EDGAR:
Varför är det inte ni som ska lära er att stänga käften i så fall?
(Det blir tyst ett ögonblick)
LUKAS:
Förlåt Edgar. Du har inte tatt några pengar.
COLIN:
Jag vill gå in nu.
Kan vi inte gå in?
EDGAR:
Och ifall dom kommer?
