Efter en kurs på Linnéuniversitet blev jag adopterad av ett gäng fantastiknördar. Alla är passionerade för att skriva, och för att utbyta tankar, texter, tips, skratt, grubblerier och bara timmar av fokuserat arbete. Senast i ett hyrt hus i Katrineholmstrakten där stora TV:n spelade musik medan vi byggde våra historier. Vill du skriva, vare sig som yrke eller som glädjeämne i livet, så vill jag peppa dig att leta upp skrivargemenskaper. Det är så mycket lättare att processa omskrivningar och refuseringsbrev, och det öppnar nya tankar i ens huvud. Än så länge har jag inte anslutit mig till gänget som sköter vårt instagramkonto – nåt att följa om du gillar fantasy, sci fi och andra fantastiska genrer – men det gör jag när hösten blir mörkare.
En annan ”lägerstuga” är Nanowrimo som jag har gett mig på några gånger. En internationell gemenskap omkring att räkna ord (och skriva galet många på en månad) – infaller i november varje år och några enstaka gånger har det faktiskt klickat för mig, ordräknandet har hjälpt mig hålla farten uppe och jag har hittat verkliga vänner som jag nu checkar in med nästan dagligen digitalt men också träffar regelbundet. I mitt fall har det varit viktigt att ses i verkliga livet för att det ska hända nåt. Det digitala räcker bara så långt. Jag behöver fysiska stugor. Så det var inspirerande att leta rätt på Berkeleys nanowrimo-gäng i november förra året när jag var på resa, eftersom det var där i San Fransisco Bay Area som ”National Novel Writing Month” uppstod precis inför millenieskiftet. Nu, tjugofem år senare, utmanas gemenskapen av en konflikt om användandet av AI som skrivarverktyg. Skrivargemenskap är inte alltid enkelt men för mig är det ack så viktigt.
