Jag har alltid tyckt så mycket om en sorts teater som är svår att skriva pjäser till. Teater Complicité till exempel. En genre som ofta arbetar med romaner, tar med sig intelligenta saxar och arbetar fram ett manus på golvet.
Så förstå min glädje när jag sätter mig i publiken i Karlsruhe på teaterdagarna där och finner att min pjäs Stjärnpojken på tyska nu spelas med samma musikaliska formspråk. Ett särskilt förhållande till texten och kroppen som berör mig så. Som om det inte räckte med att jag för andra gången samma vår får se mina texter på ett främmande språk. Teatern heter Junge WLB och Marco Süss regisserade Edgar vom Stern. Fler bilder här:
