”Fyll golvet med post-it-lappar fyllda med meningar som innehåller ordet röst.” ”Plocka upp en lapp och läs vad det står och lägg till en egen mening i stunden”. ”Skapa ett ljudcollage av alla tankar som ingen lyssnar på”.
Två av oktober månads lördagar har jag fått leka loss med en pjäs jag skrivit. Lekkamraterna har varit ungdomar ifrån några av Amatörteaterns Riksförbunds föreningar. Eftersom pjäsen jag skrivit, RÖST, är tänkt att vara ett ovanligt flexibelt manus så har vi presenterat manuset för några intresserade grupper genom en workshop som innehåller skrivövningar och improvisationer. Eftersom upplägget är collageartat med olika typer av karaktärer och scener så har det skapat väldigt lustfyllda workshopsdagar där deltagarna kunnat välja att jobba med de karaktärer eller texter som lockat mest. Här skriver jag mer om själva pjäsen och dess teman som arbetades fram inom ramen för CALS tillsammans med Nya Teatern i Örebro och Cameleonterna i Sala.
Till den berättelsen vill jag nu lägga till några ord om att arbeta med kombinationen av färdig text och improvisation. Jag har ju gjort ett antal varianter av barngruppsmanus och också drivit projektet Hugin/Munin för ett par år sedan just för att jag tycker att barn som spelar teater och vill ha färdig text att jobba med ska kunna välja mellan en uppsjö av pjäser som känns relevanta i sitt innehåll, konstnärligt intressanta och utmanande, och också nutida.
Jag har försökt dra mitt strå till stacken, och brottats med konflikten mellan att alla roller (som ska vara många) ska vara intressanta att spela medan pjäsen inte får vara för lång. Alltmer har jag funderat över hur text kan se ut som stimulerar till improvisation och eget skrivande. Men som samtidigt erbjuder rolltolkning och karaktärsarbete och allt annat som är utvecklande för unga skådespelare. RÖST är mitt första ordentliga försök.
Det har fascinerat mig att ungdomarna som kommit till workshopen från olika föreningar har kastat sig in i grupparbeten trots att de varit nya för varann och vågat både skriva och spela roller inför varann utan tvekan. Jag ser tillbaka på min egen uppväxt och tänker att jag hade mått väldigt bra av att hitta till teatern lite tidigare. Kanske har det hjälpt att texterna som vi har workshoppat också har en ramhandling, ett gäng ungdomar som också försöker begripa sig på själva pjäsen i pjäsen. Vem är egentligen den där Narcissus?
Och varför är Kassandra med i pjäsen egentligen? Det blir tillåtet att inte veta och att ställa frågor.
Det jag själv kanske tycker mest om i pjäsen är att jag vågade skriva in en väldigt enkel och rak scen där kungadottern Kassandra förgäves ropar och försöker varna sin familj och sin stad för en stundande katastrof. Den har varit så rolig att jobba med. Att få vara med när unga skådespelare tar sig an mitt material har lärt mig mycket om vad som fungerar. Stort tack till alla ungdomar från Oskarshamn, Kalmar, Sollefteå och Timrå med omnejd för några riktigt lyxiga dagar på jobbet för mig!
