Om lyssnarens betydelse

Det är några år sen nu, då jag lyssnade på berättelsen om Tristan och Isolde över en hel helg i Dartmoor i södra England. I år gör jag om det, jag reser till ett Manor House i kanten av heden för att lyssna på Martin Shaw. Storytellern som insisterar på att berättelserna är som levande varelser, som måste behandlas med respekt. Och den här gången tänker jag mycket på vad det betyder att lyssna tillsammans. Vi delar med oss av våra reaktioner på berättelserna, vi delar egna dikter (inte jag, fortfarande för osäker på det engelska språket för att våga läsa högt) – och de som vill berättar nattens drömmar. Som blir som svar på de myter vi lyssnat till kvällen innan. Kvinnan som var ett skelett tills hon dansade sin kropp tillbaka. Ivan, björnens son, som sviken av sina bröder låg övergiven i underjorden. Det där att vi lyssnade tillsammans var nåt alldeles särskilt som jag fortfarande försöker förstå betydelsen av.