”Men vad hände om nån från Nattfolket och nån från Dagfolket träffades ändå, blev dom dödade då?” ”Varför skrev du den här boken?” ”Är du en kändis?” ”Vilken av Sonya och Aki är din favoritkaraktär?” ”När kommer det en fortsättning?”
Jag kommer hem från Karlstad och två heldagar med projektet ”Barnens Romanpris”, full av minnen av barn. Både killen som sa att min bok Nattfolket är ”en banger” och tjejerna som fick stöd av sin lärare att våga säga att de hade svårt att förstå bokens värld i början. Alla intressanta frågor jag fick! Så roligt att göra det här tillsammans med Anna Sallenman, Lisa Bjärbo, Maria Frensborg och Karlstadsfolket som hade planerat det här i detalj och på minuten för att alla tusen barn skulle få träffa oss i elva minuter var.
Romanpriset i Karlstad börjar på sommaren med bokläsande bibliotekarier och lärare och sen tar det fart och pågår hela hösten.
Två saker jag särskilt tar med mig; dels att barnen vi träffade var så nöjda med att de ska få vara med och rösta, att deras åsikter om böckerna verkligen räknas. Dels att jag, som skrivit en bok med två kvinnliga huvudpersoner, såg så många killar i publiken som ställde initierade frågor och hade tagit boken till sitt hjärta.
Så den där föreställningen om att killar har svårt för att läsa om tjejer sprack lite för mig.
Och vilken lyx att så många barn genom det här projektet har fått chansen att titta in i min bok och se om de blir sugna på att läsa vidare. Bibliotekarier är nog de viktigaste ambassadörerna för mig bok tänker jag mig och i det här projektet är de centrala.
De är ambassadörer eftersom de känner barnen som letar böcker och kan matcha rätt bok till rätt barn. Och därför känns det extra bra att Nattfolket kom trea på en topplista för sin ålderskategori framröstad av just bibliotekarier. Det har verkilgen varit en fin höst för berättelsen om Sonya och Aki!
