Livingstones barn var min första framgång som dramatiker, en pjäs som kändes helt flippad och riktigt bra på en gång. Jag var till och med orolig ibland för att jag hade “toppat” min skrivande förmåga redan innan jag hade lyckats etablera mig, och aldrig skulle kunna beröra på samma sätt igen. Den lilla oron gick väl över så småningom, men jag är fortfarande glad att jag släppte ut den där konstiga pjäsen för en massa år sen, och att vi gjorde boken; eftersom den har lockat så många ungdomar och satts upp i så många versioner på gymnasieskolor och folkhögskolor, nu senast Psykologigymnasiet i Solna och Marieborgs FHS. (Här finns en fin bild). Och samtidigt som jag fick reda på att de här uppsättningarna ägt rum fick jag också mejl ifrån Östersunds teaterverkstad som till min glädje har spelat Läppstift för odöda– en annan pjäs som har en särskild plats i mitt hjärta!
