Jag sitter vid köksbordet och spånar med mina söner. Jag har fått en beställning ifrån Byteatern i Kalmar som vill förverkliga min idé “Nattfolket” våren 2020. Det är en berättelse om två flickor i en överbefolkad stad. På grund av trångboddheten har ett system utvecklats där den som inte har råd att ha en lägenhet för sig själv kan dela. Så nu ska en flicka ifrån den nattarbetande underklassen i staden sova i Sonyas säng när hon själv är i skolan. Sonya tycker inte om det. Hon skäms för att hennes familj inte har råd med egna rum, hon känner sig invaderad fastän flickan inte får röra hennes saker, inte sova i hennes lakan, inte lämna några som helst spår efter sig. Det är inte menat att flickorna ska lära känna varann. De lever i en stad som försöker glömma bort en del av sin egen befolkning. Ja och nu sitter vi alltså här vid köksbordet och spånar tillsammans om den här staden. För arbetet med den här pjäsen innebär ovanligt mycket av att uppfinna världen. Närapå bygga upp ett low tech – sci fi- samhälle. Skapa staden. Ge den ett namn? Sira.. Oktaviastaden.. Nya Norrköping? Sjöfallsstaden.. Antarte.. Gigatown… Eller är det bara “Staden” helt enkelt?
