Nu har jag återvänt hem till Bagarmossen efter en särskild resa. Jag har varit på kurs i storytelling med fokus på de berättelser som vi har genom nedtecknade muntliga traditioner, och det var genom min tidigare erfarenhet av berättaren Martin Shaw som jag hamnade i Devon, UK. Det blev ett äventyr som inkluderade iskalla dopp i floden Dart i månljuset (ja precis så magiskt som det låter), berättelser om kvinnan som gifte sig med en björn, om Månpalatset och mycket mer. Men också att gå själv längs floden och fotografera träd, skriva dikter på engelska med lite skakigt hjärta, och att återberätta de historier vi fick lyssnat till. Berätta för ett träd, ett djur om ni inte vill berätta för en människa, sa Martin. I mitt fall blev det en rödhake, som satt kvar på bänken genom hela berättelsen vilket ju var stärkande för min självkänsla även om det nog berodde mest på att berättelsen om kvinnan som gifte sig med en björn är en sån där som man nästan håller andan när man lyssnar till. I alla fall jag och den här rödhaken då..
