Det var mars i år. Alltför många timmars jobbande vid köksbordet utan sällskap av arbetskamrater, alltför mycket allvar i livet, och alltför lite kontakt med den konstnärliga sidan av mig själv hade fått mig att längta efter något ljust och galet och guldigt och roligt. Lite längre tillbaka i tiden hade jag varit med på en crowdfundingkampanj för att skapa ett Tolkiencenter för fantasyintresserade i Oxford. Min son har ju flyttat dit för att studera och hösten 2019 hade jag varit där och väckt min gamla kärlek till engelsk fantasy till liv. Så när entusiasten framför alla bakom kampanjen, Julia Golding annonserade en onlinekurs i att skriva fantasylitteratur så hade jag hittat mitt lyckopiller. Sex tisdagkvällar på Zoom med en uppsjö av föreläsare och författare som gav enskilda tutorial sessions och peppande berättelser om hur de själva skriver sina böcker. Och utan att jag vet helt säkert hur, så gick jag från nåt som kändes som en lekfull idé till början på en historia som jag verkligen vill skriva. Och bonusen; att jag som ju aldrig har varit med i nån nördförening för Tolkienfans upptäckte hur glad jag blev inuti av att träffa alla dessa smarta deltagare som glatt diskuterade favoritkaraktärer och av att få ett kursutvärderingsformulär baserat på företeelser från The Lord of the Rings…. En annan historia är den om vad som händer en dramatiker som är van att skriva intuitivt och som aldrig behövt beskriva hur nånting ser ut – hur går det för henne när hon försöker skriva prosa? Plötsligt är det ju hon själv som ska vara både scenograf och kostymör. Mer om detta framöver…
Nåt ljust och galet i april…
