Om knappa fyra veckor ska jag sätta mig på mitt livs längsta flygning hittills och landa i Cape Town för att träffa fyra sydafrikanska dramatiker och tillsammans med tre svenska kollegor samtala om barnteater och om hur workshopens tema fattigdom ska kunna gestaltas i dramatiska texter. Förbereder mig genom att läsa Bengt Anderssons berättelse från en workshop i Uganda. Uppdraget i Kapstaden är att dela med sig av sin egen skaparprocess och jämföra olika sätt att använda research med barn i sitt skrivande. Jag håller redan på att flippa ut lite av resfeber och av lycka över att jag ska få vara med om det här. Dags för långa yogapass för att klara flygresan. Dags också att börja reflektera över fattigdom. Kanske ska man börja med sin egen? Hur reser jag till Cape Town utan att jämföra fattigdomar? Eller är det precis det man ska göra?
