Påsken var på väg och jag insåg att den kunde bli enslig när alla i familjen hade annat för sig. Och så den där deadlinen, att blir klar med en redigeringsvända på mitt ”pjäs-blir-bok”- projekt Nattfolket. Kanske är det extra känsligt att närma sig slutkapitel eller slutscener. Alla känslor blir lite mer koncentrerade. Så jag letade efter nånstans att ta vägen och fick en oväntad inbjudan. Den norske rollspelskreatören och författaren Tomas H V Mørkrid och hans fru Jackie har för vana att bjuda in författare att komma på besök i deras kollektiv ett par timmas resa från Oslo vid Randfjorden, och jag var välkommen om jag ville. Lite galet och väldigt roligt att fara iväg till människor man aldrig träffat och upptäcka deras gemenskap, och få ett eget arbetsrum i några dagar.Jag har ju en förkärlek för att bo med andra, och är nyfiken på olika kollektiva livsval. Så samtalen runt bordet och på väg till mataffären om hur Tomas och Jackies gemenskap fungerar var inspirerande, och ja, det är lättare för mig att arbeta när nån annan arbetar i närheten.
Tomas är igång med att få ner hela sitt mångåriga rollspelsbygge i bokform, och inte i en bok, utan i många. Så han knattrade på för glatta livet, och i kontorsrummet intill hans fick jag också ihop det. Min redigeringsvända blev klar. Och jag tog ett dopp i Randfjorden. Och kom inte sist när vi tog fram brädspelet en kväll. Får tacka mina söner för att dom har tränat upp mig. Och mina generösa värdar för att jag var ”Velkommen til Randen!”
