Uppmanad av mina vänner i skrivargemenskapen Fantastikskriv har jag sammanfattat Skrivåret 2025 för instagram och denna text får leta sig in här också!
Jag klev in i 2025 med ett utgivningsbeslut på min debutbok; Nattfolket. Visst är det trösterikt och spännande att det går att bokdebutera som 63-åring?
Så i januari vände och vred jag på min redaktörs kluriga och uppmuntrande formuleringar inför den sista större omskrivningen. Tacksamhet var nog den största känslan i början på året. Nattfolket hade hittat hem tack vare Maja och Karin på Bonnier Carlsen, och samtidigt stod det klart att jag och mina kamrater från den nedlagda konstnärliga högskolan Dartington Art College skulle få göra klart vår Master på Plymouth University.
Sedan 2021 hade jag studerat ”Fantasins poetik”; klassiska myter, relationen mellan minne och fantasi, Gilgamesh, Dante, Innuitiska berättelser och underjordsresor. När det var dags för mastersarbete valde jag att ställa mig inför publik och berätta en sibirisk folksaga, och blogga om processen.
Så mycket nytt på en gång alltså. Blogga, berätta inför publik, översätta mellan engelska och svenska, och så hela året bokmanuset då. Nattfolket. Och en bokmässa med tema Dramatik! Jag som varit pjäsförfattare hela mitt yrkesliv tog kontakt med förläggaren Sara Gidlund och vi fick ihop en bok till. Som kom närapå direkt från tryckeriet till mässan – jag är så stolt och glad för den!
Svårast under skrivåret var nog alla beslut om stil och småord. Jag var oförberedd på mängden beslut när jag skulle välja mellan tal- och skriftspråksvarianter i Nattfolket. Det har också varit svårt att fokusera på att skriva, världen har varit mörk, och jag är inte bra på att stänga ute allt utom berättelsen jag jobbar med.
Ändå har det varit ett år av skriv- och berättarglädje. Två gånger har jag rest till England och träffat mina vänner från Poetics of Imagination, och passade också på att träffa James Nicol, min handledare på fantasykursen jag gått under och strax efter pandemin.
Jag har köpt böcker… en om William Blake, och Ovidius metamorfoser, men tror ni att jag har öppnat dom än? Jo – för att smygtitta lite.
Men mest har jag läst barnböcker, Katherine Rundells ”Impossible Creatures” fick en fortsättning som jag njöt av, medan Philip Pullmans ”The Rose Field” varit mer frustrerande. Har ni varit med om det där att bli besviken på en av era favoritförfattare? (Svara hjärtans gärna på instagram, där det ju går att kommentera!)
