… att surfa på titeln på min kommande barnbok och hitta mig själv berättandes om hur jag kom att skriva boken, i svensk bokhandels onlinekatalog. Mitt i all möjlig ilska över eroderande demokrati och galopperande ojämlikheter så är det ändå vardag i författarlivet, och det jag känner mest av allt är tacksamhet. Över att jag får upptäcka nya stigar och uppleva nya saker. Som vackra bokomslag. Eller som att ramla in på sin egen berättelse om sin berättelse i nåt så för mig exotiskt som Svensk Bokhandels katalog. Jag återkommer i mars med det stora tacktalet till alla som stöttat mig och bidragit, det där efterordet som hade varit med i boken om den varit en engelskspråkig fantasybok till exempel. Men just nu bara ett tack till universum och till flickorna jag skrivit om, Sonya och Aki. Jag tror bestämt att dom finns på riktigt. Hur skulle det annars kunna kännas så här?
(omslagsbilden är gjord av Jonnie Holmberg!)
