Advent på Kapsylen

Huset där jag har mitt frilanskontor är ett ovanligt hus. Grundat 1976 är det fortfarande ägt av de konstnärer, arkitekter, keramiker, musiker med flera som verkar i huset. Flera föreningar finns också i huset och just idag den första december kan jag vandra mellan Centrum för Fotografis medlemsutställning och den årliga julmarknaden på väg upp till min hörna på vinden. Lyxigt nästan jämt att husera här, och bitvis förstås mycket arbete med att driva ett hus. Kapsylen ligger på Tjärhovsgatan och just nu är det ovanligt bra läge att pricka in en adventshelg och hälsa på!

Fjärilseffekten

Jag har tidigare skrivit om Bästa Fyran, min omskrivning av Sally och Simmarna för att den ska passa att spelas av barn/ungdomar istället för för barn. Det behövs fler manus för barngrupper att spela och mitt senaste tillskott är Fjärilseffekten, ett tidsresedrama för 10-14åringar som kan spelas av en grupp på 13-18 personer. Finns nu i ATR:s manusbibliotek!

Lite rörliga bilder av glas!

Och nu, lite sent sådär, ser jag att det finns glimtar av Glashjärnan på Martin Mutter ute och snurrar i cybervärlden. Titta här!

Vad ska staden heta?

Jag sitter vid köksbordet och spånar med mina söner. Jag har fått en beställning ifrån Byteatern i Kalmar som vill förverkliga min idé ”Nattfolket” våren 2020. Det är en berättelse om två flickor i en överbefolkad stad. På grund av trångboddheten har ett system utvecklats där den som inte har råd att ha en lägenhet för sig själv kan dela. Så nu ska en flicka ifrån den nattarbetande underklassen i staden sova i Sonyas säng när hon själv är i skolan. Sonya tycker inte om det. Hon skäms för att hennes familj inte har råd med egna rum, hon känner sig invaderad fastän flickan inte får röra hennes saker, inte sova i hennes lakan, inte lämna några som helst spår efter sig. Det är inte menat att flickorna ska lära känna varann. De lever i en stad som försöker glömma bort en del av sin egen befolkning. Ja och nu sitter vi alltså här vid köksbordet och spånar tillsammans om den här staden. För arbetet med den här pjäsen innebär ovanligt mycket av att uppfinna världen. Närapå bygga upp ett low tech – sci fi- samhälle. Skapa staden. Ge den ett namn? Sira.. Oktaviastaden.. Nya Norrköping?  Sjöfallsstaden.. Antarte..  Gigatown… Eller är det bara ”Staden” helt enkelt?

Bild från Graehawk på pixabay

Tillsammans i Tallin

Sex personer samlade runt ett bord med kaffe och datorer framför sig

Inbjuden av barnteaterorganisationen Assitejs estniska gren reste jag till Tallin häromsistens för att tala om svensk barnteater och hålla workshop. Eftersom jag insåg att deltagarna skulle vara erfarna dramatikerkollegor så valde jag temat ”A child as a narrator in a play”. För det är något jag själv ofta arbetar med men som är mindre vanligt i estnisk barnteater. I Sverige är publikkontakten oftast så djupt inbyggd i våra barnpjäser att vi kanske inte tänker på det. Och att låta en barnkaraktär vara berättarrösten kan ge fler dimensioner än att hålla sig med en neutral berättare. Vi hade roliga samtal om det där, varför överhuvudtaget arbeta med berättare när man kan låta saker hända i scener i stället? Och så dök vi alla in i arbetet och letade efter röster i olika åldrar, och delade våra egna barndomar med varann. I Estland är det vanligt att barnpubliken kommer på besök först någon dag före premiär. Jag var med på ett sånt samtal också, efter ett genrep av föreställningen #deleteme, och var djupt impad av tonårspublikens engagerade och modiga dialog med ensemblen efteråt.Ungdomar i publiken samtalar med skådespelare och regissör som sitter på en teaterscen, samtalet filmas. Även om jag inte förstod ett ord av samtalet innan dramaturgen Mihkel Seeder och jag tog en öl efteråt. Tillsammans i Tallin helt enkelt, och jag fick lära känna ett nytt land, en ny teater (VAT teater) och fick en specialtur på NUKU – Esthonian Puppet Theatre och deras fina museum.

En monter på Puppetry museum

 

Om strykningar

Helena Hedlund

Jag tänkte ge ordet till Helena Hedlund, som spelar en av karaktärerna i min Glashjärnan på Martin Mutter, här porträtterad en vecka före premiärenHelena som har skrivit manus till många av teaterns föreställningar debuterar snart med en barnbok och här kan ni läsa hennes tankar om hur strykningar är lite som att skotta snö… Lyssna också gärna på P4 Örebro om hur Helena och hennes motspelerska Myra Neander gör karaktärerna i min pjäs till så starka och berörande porträtt av kämpande barn! (vid 2:08:10 och ett par minuter framåt!)

Den förväntansfulla dagen

Kollationeringen är en av mina favoritdagar på jobbet. Kanske lite självcentrerat tänker jag eftersom jag som dramatiker får höra hela mitt manus läsas av de skådespelare som just ska sätta igång att repetera det. Men det är fler tror jag som gillar ”kollet”. Regissören och skådisarna får äntligen sätta tänderna i materialet när den nästan lite rituella kollationeringsdagen är över. Och alla andra kreatörer får tillfälle att skaffa sig en helhetsfeeling för vilka som är med och vad alla tänker. Igår var det dags för Glashjärnan på Teater Martin Mutter och det här sköna gänget gjorde mig glad och förväntansfull. Och precis som jag gör collage när jag jobbar, och leker med bilder så gör maskör, kostymör, scenograf detsamma. Deras collage är bara så mycket coolare. Så pratade vi en del förstås, och om jag ska försöka säga nånting nytt om Glashjärnan så vill jag säga att det är första gången jag har skrivit en pjäs för barn som delvis faktiskt handlar om själva skolarbetet. Nu tar Martin Mutter över. Förväntan är ordet för dagen.

Ett spöke från förr

RollspelstärningarMin son som spelar mycket rollspel sa i köket häromdagen att man i de sammanhangen har ett gott råd när man ska skapa en ny karaktär. Låt karaktären ha ett spöke från förr, nånting i karaktärens tidigare liv som får den att se världen på ett lite felaktigt sätt. Genom äventyren som karaktären går igenom kan den då göra dåliga val påverkad av det där spöket, den där missuppfattningen om världen. Val som får konsekvenser tills den kan konfronteras med sitt spöke och tänka om, skaffa sig en ny världsbild som fungerar bättre. En utmärkt bild för ett viktigt dramaturgiskt råd tycker jag, och sonen påpekar att det säkert är inlånat från filmdramaturgins rika värld av tips och instruktioner. Inlånat och utprovat under många timmars framimproviserade äventyr, och jag tänker att inbitna rollspelare nog är utmärkta dramaturger!

Nya skämt sökes!

Har du insikter om människor, sammanhang och världar som aldrig brukar skildras i humorprogram? Vill du skriva ett komedifilmmanus som inte liknar alla andra? Nu efterlyser Internationella komedifilmsfestivalen, SVT Drama och Svenska Filminstitutet bidrag till en manustävling, med deadline första januari 2018. Läs utlysningen här!

Glashjärnan

Och nu är det dags. En ny pjäs ska hitta sin form, en berättelse ska kliva fram ur just min hjärna. Och om någon som läser det här har minnen från matten i skolan, barn som älskar eller hatar matte, eller bara tankar om siffror och hjärnor och känslor så hör av er! Tillsammans med Teater Martin Mutter skapar jag nu mellanstadiepjäsen GLASHJÄRNAN (arbetstitel)

bild Pixabay

bild från Pixabay

 

…och riktigt hur den ska vindla sig mellan mattetema och karaktärernas liv vet jag inte än men snart! Läs här om det vi hittills vet om storyn – hur många pjäser jag än skriver verkar jag aldrig riktigt klura ut var det ska börja; i modiga dramaturgiska val eller i intuitiva processer utan struktur, så om ni ser mig irra runt lite förvirrad på stan så säg bara nåt snällt och skicka hem mig till skrivbordet igen så ordnar det sig nog…