Kollationeringen är en av mina favoritdagar på jobbet. Kanske lite självcentrerat tänker jag eftersom jag som dramatiker får höra hela mitt manus läsas av de skådespelare som just ska sätta igång att repetera det. Men det är fler tror jag som gillar “kollet”. Regissören och skådisarna får äntligen sätta tänderna i materialet när den nästan lite rituella kollationeringsdagen är över. Och alla andra kreatörer får tillfälle att skaffa sig en helhetsfeeling för vilka som är med och vad alla tänker. Igår var det dags för Glashjärnan på Teater Martin Mutter och det här sköna gänget gjorde mig glad och förväntansfull. Och precis som jag gör collage när jag jobbar, och leker med bilder så gör maskör, kostymör, scenograf detsamma. Deras collage är bara så mycket coolare. Så pratade vi en del förstås, och om jag ska försöka säga nånting nytt om Glashjärnan så vill jag säga att det är första gången jag har skrivit en pjäs för barn som delvis faktiskt handlar om själva skolarbetet. Nu tar Martin Mutter över. Förväntan är ordet för dagen.
