I samma trapp som Sten flyttar Maggie in. Hon är den finaste tant han sett i sitt liv. Så underbar att han inte kan låta bli att smyga efter henne då och då. För gå fram och prata det törs han inte. Inte Sten. Han är så blyg.
Men Maggie ser. Varför smyger du på mig frågar hon en dag. Min dotter är polis och jag ringer henne om du inte slutar! Och Sten hittar på; det var nog min bror du såg, säger han. Min tvillingbror Frank. Han är en rolig prick. Det var nog säkert han.
Så går det som det går. Maggie vill träffa den spännande brodern som inte alls finns. Och Sten får tag i en hatt och klär ut sig lite grann. Med hatten på känner han sig annorlunda. Bättre. Som nån som Maggie kan älska.
I vådliga vindlingar och med varmt hjärta berättar pjäsen om vad som händer när man slukas upp av tankar på hur andra ser på en och inte kan se sig själv med egna ögon längre. Ett inbrott i en hattaffär blir slutpunkten för bedrägeriet. Maggie är inte lurad längre. Sten är bara sig själv igen. Vem är han då?
Tre skådespelare, två kvinnor, en man. Rek för lågstadiet och eller familjeföreställning. Jag skrev pjäsen för Teateri som hade urpremiären i Jönköping 30/9 2012. Karin Kickan Holmberg (regi) och Maria Sjöstrand (scenografi) fanns båda med i tankearbetet från start.
Läs ur pjäsen här:
Läs om blyghet här.
