I augusti är det litteraturfestival på Sigtunastiftelsen och jag ska, tillsammans med två andra dramatiker och tre präster, hålla ett seminarium för att presentera vårt kollektivskrivarexperiment. Vi har träffats några gånger om året sen våren 2013 och har mellan träffarna skrivit på ett kollektivt dokument som vi haft gemensam tillgång till (genom dropbox) och där det inte går att se vem som skrivit vad. Vi har provat olika startpunkter, som temaord, varsin mening osv. Sen har vi helt enkelt gått in och byggt på dokumentet när vi haft lust. Aldrig strukit det nån annan skrivit men fått lov att lägga till text varsomhelst inne i varandras bidrag. Till slut har jag förlorat räkningen på vad jag själv har skrivit och vad någon annan skrivit. En mycket fascinerande upplevelse för en författare som så ofta har kontroll över sin text. Om vi har haft nåt övergripande tema har det varit “det existentiella” – men vår sista text skulle lika gärna kunna beskrivas som en sci-fi-thriller med psykologisk botten där myror spelar en oväntad roll.
