Jag är tillsammans med teater Martin Mutter på besök hos en femteklass i Örebro. Vi ställer frågor till barnen om matematik. Och när vi frågar vilket som kom först, människorna eller siffrorna då blir det spännande. Tretton händer upp i luften är överens om att det inte fanns några siffror innan vi uppfann dom.
Men en flicka är säker på att siffrorna fanns först. Eftersom dom är smartare än människorna. Att besöka skolor för att prata om en blivande pjäs är bland det roligaste jag får göra i mitt jobb och tankarna följer mig sen under skrivarbetet. Om ett knappt år blir det dags för premiär och jag är sjukt lycklig att jag ska få jobba på en teater som jag varit nyfiken på länge.
En pojke i klassen ruskar på huvudet och kan inte begripa varför vi vill prata om matematik, på teatern, kan det överhuvudtaget bli intressant? Och jag förklarar, att jag vill skriva om ett par barn, om deras känslor, om deras extremt olika förhållande till siffror och till skolans krav. Och då är dom med. Snabbt känner dom igen vad som kan hända när elever eller syskon får i uppdrag att hjälpa varann. Vilka känslor som kan finnas i matematiken. Och hemskt nog så verkar värderingarna konstanta. “Låt inte den karaktären som är dålig på matte vara tjock. För det är jättejobbigt att vara tjock och dålig på matte. Då säger folk saker.” Så nu en spännande utmaning; att skriva om matteproblem och mattekärlek utan att befästa dom värderingar som ofta råder.
